Isaac Grünewald
Frukter på vit duk
Troligen utförd ca 1910-11. Duk uppfäst på papp-pannå 44,5 x 49 cm.
Tilläggslista
Omfattas av konstnärsavgift (d)/ Droite de Suite.
Proveniens
Konstnärens familj.
Övrig information
Intygas a tergo av Rakel Grünewald, daterad Stockholm 2007.12.02.
Målningen med det vackra fruktstillebenet torde vara utfört av den unge Isaac Grünewald i början av 1910-talet. Komposition och kolorit har stark samhörighet med ett annat, i litteraturen ofta avbildat stilleben; "Stilleben med dockor och frukter", daterat 1910. Det råder föga tvivel om att det är Paul Cézanne som är förebild, den konstnär som Grünewald kallade "vår tids målargeni" i Dagens Nyheter 1911. Han hade mött Cézannes konst i Paris då han besökte margarinfabrikanten och samlaren Pellerin när denne just hade bytt till sig ett 60-tal Cézanne-målningar mot sin tidigare samling med Manet. Grünewald liksom hans konstnärskamrater blev helt tagna av Cézannes kolorism något som även Matisse anammat och haft som förebild i sitt läroprogram. De skimrande frukterna i gult, grönt och blodrött skimrar tilltalande mot den vita linneduken och i den blåvita skålen, ett lysande stilleben utfört av Cézannes svenske adept.
Formgivare
Isaac Grünewald verksam som bildkonstnär och keramiker samt professor vid Konstakademien i Stockholm under åren 1932-42. Grünewald hade en ledande ställning i den svenska moderniströrelsen under 1910-talet och blev dess företrädare i Sveriges samtida konstdebatt. Han var elev vid Konstnärsförbundets skola och vid Henri Matisses öppna akademi i Paris. 1909 debuterade han vid ”De ungas” samlingsutställning med konstnärer som Ture Ander och Arvid Nilsson. Grünewald betraktade sig själv som expressionist då hans fokus låg på konstverkets uttryck. Paul Cézanne var en konstnär som inspirerade honom likaså hans fru och kollega Sigrid Hjertén. Han skildrade det sjudande storstadslivet i överraskande vinklar, ofta i fågelperspektiv, virtuost behandlade i regnbågens klara färger. Hans målningar är tagna ur verkligheten, men inte fångade framför motivet utan ur minnet. Han målade staden och dess virvlande liv, utsikter, parker och interiörer. Med diagonaler och avskärningar byggde han sina kompositioner och underströk växelspelet mellan de varma och de kalla färgerna. Under tiotalet är han påtagligt påverkad av Matisse. Under tjugotalet förändrades hans stil sedan han återvänt till Paris. Landskapen målades direkt inför motivet, så även en rad av färgstarka blomsterstilleben och nakna modeller. Senare närmade han sig verkligheten än mer, men övergav aldrig helt minnesmåleriet.
Läs mer