Edvard Bergh

Denna målning är en av Edvard Berghs tidigast kända målningar med björkskog som motiv, vilket kom att bli något av hans signum. Samma år utförde Bergh två ytterligare målningar på detta motiv, "Svenskt landskap" (Nationalmuseum) och "I björkdungen", vilken samma år inköptes av danska staten på Världsutställningen i Köpenhamn, den första målningen av en svensk konstnär som inköpts av Danska staten (G. Nordensvan, "Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet, Vol. II", 1928, s. 121).

Berghs tidigaste kända målning med detta motiv, "Landskap med björkskog", 128 x 177 cm. , utfördes 1871 (Göteborgs Konstmuseum).

Berghs björkskogsskildringar, vilka är hämtade ifrån Stockholms omgivningar, är bland de första svenska landskapsmålningarna utförda i utpräglad nationell riktning. August Strindberg, som ivrade för det nationella, skrev ("Kulturhistoriska studier", 1912, s. 190, citerat i V. Loos, "Friluftsmåleriets genombrott i svensk konst 1860-1885", 1945, ss. 35-6): "Bergh fann den svenska björkhagen och blir med den odödlig".

Konsthistorikern Axel L. Romdahl ansåg Edvard Bergh vara en av de banbrytande konstnärerna i svensk landskapskonst (Axel L. Romdahl, "Svensk natur och svensk konst", i Svenska Turistföreningens jubileumsutställning, Liljevalchs Konsthall, 22 feb - 17 mars 1935, ss. 3-4): "Edvard Berghs 'Björkdunge' i Göteborgs Konstmuseum är en av de första målningarna där ett utpräglat svenskt landskapsmotiv övertygat och rättframt blivit återgivet".

I februari 1874 drabbades Bergh av ett slaganfall med påföljd att han blev rullstolsbunden, vilket kom att begränsa hans möjligheter att måla i naturen direkt framför motivet. I de målningar inom denna motivkrets han utförde före 1874 har han utvecklat de stildrag som kom att känneteckna hans talrika variationer över likartade motiv. Hans återstående produktion kan sägas omfatta endast torra mekaniska variationer och upprepningar av dessa grundtyper ("Svenskt Konstnärslexikon, Vol. 1", 1952, s. 135).

Berghs lövskogsskildringar är uppbyggda kring horisontal- och vertikallinjer. Horisonten, ofta med ett speglande vatten i förgrunden, är lågt placerad och mot den klara himlen breder lövmassorna ut sig uppburna av de slanka stammarna. Ljuseffekterna är ingående studerade. Särskilt intresse ägnade han åt återgivandet av det lätta, vibrerande lövverket, i vilket han uppnådde en färdighet som väckte samtidens beundran. Den kände danske konstkritikern Julius Lange skrev följande om målningen av Bergh utställd i Köpenhamn 1872 (J. Lange, "Nutidskonst", 1873): "Bergh giver oss det till Fuldkommenhed i dets Bæven og svirren for Luftens Bevægelse; han løgger Mærke til, hvorledes den lyssvangre Luft, naar man seer det enkelte Lövparti imod den, ligesom tærer paa Omridserne; han giver os hele det yndige, lette, flagrende Lövslör".

Edvard Berghs son, den kände konstnären Richard Bergh, summerade på 1890-talet faderns konstnärsskap ("Svenskt Konstnärslexikon", op. cit., s. 136): "Hur varmt älskade han dess natur [Stockholms omgivningar]! Varje krökning av vägen gav honom hjärtklappning. En ny härlighet väntade honom: en leende björkdunge kanske, ett näs, som speglade i den lugna, soliga viken, en sval skugga inne mellan de vita stammarna; betande kor – stillhet och frid".