"Kristus på korset" (Självporträtt)
Signerad Ernst Josephson. Tusch på papper 34 x 20 cm.
Hovintendent Gösta Stenman.
(Möjligtvis) Konstnären Ivan Grünewald.
Författaren och regissören Lars Bertil Madsén.
Privatsamling.
Stenmans konstsalong, Stockholm, "Ernst Josephson. Sjukdomsteckningar", 16 mars - 14 april 1940, kat nr 48.
(Möjligtvis) Stockholm, "Ernst Josephson. Oljemålningar, akvareller och teckningar från sjukdomsperioden", nov - dec 1946, kat nr 68 ("Kristus", utlånad av konstnären Ivan Grünewald).
Liljevalchs Konsthall, Stockholm, "Ernst Josephson. Minnesutställning", utställning arrangerad av Nationalmuseum, Göteborgs Konstmuseum och Liljevalchs Konsthall, 1951, kat nr 400 (då tillhörande "Redaktör Lars Madsén, Lidingö").
(Möjligtvis) Galerie Pierre, Stockholm, "En målning och femtio teckningar av Ernst Josephson", jan - feb 1960, kat nr 25 ("Kristus").
År 1888 vistades Josephson på ön Bréhat utanför Bretagne där han bodde tillsammans med Allan Österlind och dennes familj. Österlind och Josephson inledde där spiritistiska seanser, något som var på modet vid denna tid. Under dessa seanser bröt Josephsons psykos ut. Josephsons psykiska sjukdom manifesterades i att han uttryckte en önskan att gifta sig med Österlinds änka sedan denne själv som Kristus blivit vederbörligen korsfäst.
Det som slutligen fick paret Österlind att inse att Josephson måste föras hem och få vård var när Josephson sagt att han ville offra deras dotter på samma sätt som Gamla testamentets Abraham var på väg att göra med sin son Isak.
Den religiösa ämnessfären, och i synnerhet Kristusframställningarna, spelar en central roll i Josephsons konst under åren närmast insjuknandet. I ett brev från Bréhat till sina systrar sommaren 1888 gav han besked om sin religiösa omvändelse: "En djup och fast Gudsdyrkan har gripit mig [...] Jag har fått de mest underbara uppenbarelser genom Swedenborg, såväl genom teckningskonsten som genom skrivkonsten och hörselorganet" (Hans Henrik Brummer, "Ernst Josephson. Målare och diktare", utställningskatalog Prins Eugens Waldemarsudde).
Josephson kom att se sig själv som Guds ombud och upplevde att han besöktes av bortgångna människors andar. Han såg som sin uppgift att teckna ner deras förnimmelser och att det var Gud som förkunnat honom denna önskan.
Brummer har påpekat att Josephson i sitt sjukdomstillstånd identifierade sig med Gud och Kristus. Uttrycket i Kristi ansikte i den aktuella teckningen - i kombination med den massiva och vridna kroppen samt den turbulens eller dynamik som omger korset - kan tolkas som om Kristus (Josephson) är i ett tillstånd av direkt kontakt med Gud.
Ernst Josephson var en svensk bildkonstnär född i Stockholm. Han studerade vid Konstakademien i Stockholm, vid Ecole des Beaux-Arts, på Louvren samt på resor till Holland, Italien och Frankrike. Josephson organiserade och ledde opponentrörelsen som motsatte sig Konstakademiens arbete och krävde en modernisering och reformering av konstutbildningen och konstnärsstödet. I opponentrörelsen ingick även konstnärer som Richard Berg, Nils Kreuger, Karl Nordström, J.A.G. Acke, Gustaf Fjaestad och Eugène Jansson. Två kända verk av Josephson är ”David och Saul” från 1878 och ”Strömkarlen” från 1884. Som porträttmålare utförde han en rad storartade bilder bl.a. av konstnärskollegor och landskapscener, präglade av psykologisk skarpblick och vittnande om hans lysande färgbegåvning. I stora skildringar med historiska och bibliska motiv framträder ett dramatiskt färg- och ljusspel i målningarnas många detaljer. Hans liv kom att präglas av personliga tragedier inom familjen jämsides med stora framgångar som konstnär, dock inte av ekonomiskt slag. Utblottad började han ägna sig åt spiritism och religiösa grubblerier och drabbades av sinnessjukdom. Under sjukdomstiden skapade han ett stort antal visionära målningar och teckningar med motiv från sagornas och myternas värld. Josephson är en av Sveriges främsta konstnärer genom tiderna.
Representerad på alla stora museer i Sverige samt i Danmark, Norge och Finland.