Ernst Josephson
"Blommans själ (Brevets hemlighet)"
Signerad Ernst Josephson och daterad 1895 på bakstycke a tergo. Akvarell, olja och blyerts på papper 21,5 x 13 cm.
Proveniens
Ursprungligen i Gelly Marcus (konstnärens systerdotter) samling.
Därefter i direktör Herman Gustaf Turitz samling, Göteborg.
Sedermera i arv inom familjen till nuvarande ägare.
Utställningar
Liljevalchs Konsthall, Stockholm, "Ernst Josephson. Minnesutställning", utställning anordnad av Nationalmuseum, Göteborgs Konstmuseum och Liljevalchs Konsthall, 1951, kat nr 254.
Litteratur
Georg Nordensvan, "Svensk konst och svenska konstnärer i 19de århundradet. II. Från Karl XV till sekelskiftet", 1928, jfr tecknad version av motivet, avbildad halvsida sid 271.
Per-Olov Zennström, "Ernst Josephson. En studie", 1946, jfr tecknad version av motivet, avbildad helsida Fig. 56.
Erik Blomberg, "Ernst Josephsons konst. Från Näcken till Gåslisa", 1959, omnämnd sid 174 samt upptagen i katalog, sid 411.
Hans Henrik Brummer, "Ernst Josephson. Målare och diktare", 2001, jfr tecknad version av motivet omnämnd sid 235 samt avbildad helsida (kat 121) sid 237.
Övrig information
I samband med utställningen "Ernst Josephson - Målare och diktare" på Prins Eugens Waldemarsudde i Stockholm årsskiftet 2001/2002 förevisades den tecknade versionen (ursprungligen i Prins Eugens ägo nu i samlingarna på Waldemarsudde) av det aktuella motivet.
I utställningskatalogen skrev museets 1:e intendent Göran Söderlund: "Detta är en variant av Näckentemat, i vilken den starka längtan som finns uttryckt i 'Strömkarlen' ersatts av underkastelse och stilla resignation. I sin artikel om Josephson från 1893 skrev Richard Bergh: 'Den vilda längtan har förbytts i tyst, innerlig trånad. En yngling leker fram blida toner på ett fantastiskt strängaspel i skyddet av en underlig, exotisk blomväxt, som breder ut sin jätteprakt vid stranden av ett okänt hav. Solen sjunker vid horisonten. Ynglingen, strängaspelet och blomman bilda en enhet tillsammans, deras känsliga linjer fläta sig sinnrikt in i varandra, växa som en organism ur jordmån'. ".
Dåvarande överintendenten för museet, Hans Henrik Brummer, fördjupade resonemanget: "Beträffande 'Blommans själ' antydde han [Richard Bergh] att dess anatomiska avvikelser inte skulle bedömmas i enlighet med gängse normer - 'jag nöjer mig med att framhålla', skrev han, 'att bilden torde vara en av de mest immateriella, översinnliga skapelser, som någonsin tillkommit'. Bergh sammankopplar tidigt Josephsons sjukdomsteckningar med hans måleri från den aktiva tiden. [...] Inför figurens spänningsfyllda rörelsemotiv uppmanar Bergh oss att följa silhuettens uttrycksfulla linje. När Bergh sammanställde 'Blommans själ' med 'Strömkarlen' pekade han emellertid på skillnaderna i uttryck. Teckningen förmedlar ett resignerat lugn och innerlig trånad, medan den stora målningen handlar om konstnärens skönhetslängtan; i vattnets mäktiga tonmassor ropar det sista stråkdraget 'högt mot himlen en bön om befrielse från outhärdliga kval'. Ändå framträder gemensamma drag - 'Blommans själ' och 'Strömkarlen' är båda exempel på själskonst. Termen symbolism kommer här väl till pass. 'Strömkarlen' är enligt Bergh inte bara en fantasibild; den spelande ynglingen är ett självporträtt. Josephson var i sitt bildskapande inte främmande för den äldre romantiken; han älskade dess fantasteri. Med 1890-talets romantik, 'våra dagars s k symbolism', hade han det gemensamt att han vände sig inåt. Med andra ord: 'Han använde fantasien för att med dess hjälp kläda sina egna intimaste känslor i en noggrann symbolisk form'. ".
Föreliggande katalognummer är intimt förknippat med såväl teckningen med samma namn som ett flertal av Josephsons motiv med Näcken/Strömkarlen som kom att bli Josephsons stora äreminne.
Formgivare
Ernst Josephson var en svensk bildkonstnär född i Stockholm. Han studerade vid Konstakademien i Stockholm, vid Ecole des Beaux-Arts, på Louvren samt på resor till Holland, Italien och Frankrike. Josephson organiserade och ledde opponentrörelsen som motsatte sig Konstakademiens arbete och krävde en modernisering och reformering av konstutbildningen och konstnärsstödet. I opponentrörelsen ingick även konstnärer som Richard Berg, Nils Kreuger, Karl Nordström, J.A.G. Acke, Gustaf Fjaestad och Eugène Jansson. Två kända verk av Josephson är ”David och Saul” från 1878 och ”Strömkarlen” från 1884. Som porträttmålare utförde han en rad storartade bilder bl.a. av konstnärskollegor och landskapscener, präglade av psykologisk skarpblick och vittnande om hans lysande färgbegåvning. I stora skildringar med historiska och bibliska motiv framträder ett dramatiskt färg- och ljusspel i målningarnas många detaljer. Hans liv kom att präglas av personliga tragedier inom familjen jämsides med stora framgångar som konstnär, dock inte av ekonomiskt slag. Utblottad började han ägna sig åt spiritism och religiösa grubblerier och drabbades av sinnessjukdom. Under sjukdomstiden skapade han ett stort antal visionära målningar och teckningar med motiv från sagornas och myternas värld. Josephson är en av Sveriges främsta konstnärer genom tiderna.
Representerad på alla stora museer i Sverige samt i Danmark, Norge och Finland.