Francois Pompon

François Pompon fick sitt stora genombrott som konstnär sent i livet. Vid 67 års ålder, år 1922, skapade han en monumentalskulptur i vit marmor kallad "L'Ours Blanc” föreställande en stiliserad vit isbjörn i rörelse. Den ställdes först ut på Salon d'automne där den väckte stor beundran och återfinns i dag på Musée d'Orsay i Paris. Över en natt fick hans personliga rena och avskalade stil omedelbart genomslag och en produktiv tid följde i konstnärens liv. Hans estetiska ideal med stiliserade förenklade former kändes modern för samtiden men är lika tidlösa idag, men även hans äldre verk blev eftertraktade samlarföremål.
Salon d'automne skapades i början av seklet 1900 av Matisse, Roualt m.fl som en motreaktion till Parissalongen som man menade representerade en föråldrad konstsyn. Här etablerade sig istället nya konstnärer som Renoir och Rodin och så småningom Cezánne, Gaugin, Picasso m.fl. Efter första världskriget ställdes även konsthantverk ut på Salon d'automne och det görs än idag.
François Pompon började sin konstnärliga bana i sin fars begravningsstenverkstad vid 15 års ålder. Han arbetade där i flera år och lärde sig grunderna i hantverk med sten innan drömmarna om att skapa egen konst och skulptur tog sig uttryck. Under tiden tog han kvällskurser på l'école des Beaux-Arts i Dijon där han var född. Först studerade han arkitektur och grafik men så småningom, för François Dameron, även skulptur. Detta var inledningen på ett utvecklande av den tredimensionella konsten där djurens rike skulle bli Pompons främsta inspirationskälla.
Vid 21 års ålder flyttade han till Paris och påbörjade studier vid Ecole Nationale des Arts Decoratifs. Under denna tid var han djupt intresserad av konsten från Fjärran Östern och han präglades av japonismen som var högsta mode. Han beundrade även den egyptiska konsten på Louvren. Han arbetade bitvis med arkitekturornament, exempelvis vid byggandet av Hotel de Ville i Paris, men privat skapade han gärna människogestalter och gjorde otaliga byster. 1879 ställde han ut ett eget verk för första gången. Det var en tolkning av författaren Victor Hugo's lilla Cosette (från Les Miserables).
I Paris blev han en eftertraktad assistent i skulpturverkstäderna och år 1890 började han arbeta för Auguste Rodin i dennes ateljé, där kom han att bli kvar i närmare femton år. Hos mästaren Rodin var han varmt uppskattad och fick lära sig såväl materialens inneboende kraft, väljandet av det perfekta marmorblocket för de storskaliga verken, som bronsgjutning och val av rätt patinering. Så småningom tröttnade han dock på den mänskliga gestaltningen och på expressionismen. Han ville ägna sig åt representation av djur och ge verken sitt eget avskalade uttryck. Hans fascination och studier utav natur och djur i vila och rörelse började tidigt men fortsatte hela livet, på somrarna på landet, och i stan med hans ständiga besök till den botaniska trädgården Jardin des Plantes i Paris. Men även mer exotiska djur lockade honom att skapa en omfångsrik tolkning av allahanda djurarter.
Hans tidlösa skulpturer i nästan arkaisk gestaltning hade och har en inneboende kraft som fascinerar och gör verken monumentala och fulla av rörelse i sina mjuka former.
Från arbetet med skissen i lera eliminerade han och utvecklade sin form för att nå det väsentliga: ”I keep a large number of details that will later go" sa Pompon. "I first do the animal with almost all its trappings. Then I gradually eliminate them..."