Rudolf Ernst

Rudolf Ernst tillhör den andra generationen av orientalistiska konstnärer tillsammans med kollegorna Gerome, Bauernfeind och Deutsch med flera. Dessa konstnärer var, till skillnad från den tidigare generationen, mer intresserade att fånga och gestalta scener ur det dagliga livet. Bland motivkretsen finns ofta beduiner i solbelysta öknar, gatulivet men även nubier som vaktar palats eller haremscener. Medan de tidigare konstnärerna inspirerades av politiska händelser som Napoleons egyptiska kampanj, det grekiska frihetskriget och franska erövringen av Algeriet.
Rudolf Ernst är idag en av det sena 1800- och tidiga 1900-talets mest berömda och eftertraktade orientalistiska konstnärer.
Som son till arkitekten Leopold Ernst, föddes han i Wien 1854 och fick sin tidiga konstnärliga utbildning vid Wiens konstnärliga akademi. Under sitt sista år vid utbildningen belönades han med ett stipendium som tillät honom att resa först genom Italien, sedan Marocko, Spanien och Tunisien innan han bosatte sig i Paris och blev franskt medborgare. I Paris fick han kontakt med flera inom den orientalistiska genren som var på mode och gjorde sig känd inom de konstnärliga kretsarna. På 1880-talet hade Ernst, liksom många av hans samtida, inlett omfattande resor i Mellanöstern och Nordafrika. På dessa resor, införskaffade han olika artefakter, keramik, kaftaner och textilier, som han sedan använde om och om igen som rekvisita till sina verk.
Han hade en till synes naturlig talang för att komponera scener ur ett figuralt intresse och med arkitektonisk tyngd. Ernsts orientalistiska verk innehåller många gånger fotografisk exakthet med akademisk precision och hans karakteristiska sätt att spegla verkligheten i levande och eleganta färgkombinationer, med intrikata detaljer, gör honom till en av de mest begåvade orientalistiska konstnärerna i sin generation.