Bruno Liljefors
"Tjäderspel"
Signerad Bruno Liljefors och daterad 1923. Duk 65 x 50 cm.
Övrig information
Den store kännaren av Bruno Liljefors konstnärskap, tillika professorn i konstvetenskap vid Uppsala universitet, Allan Ellenius ägnar motivkretsen med tjäderlek stort utrymme i sin bok "Bruno Liljefors. Naturen som livsrum" vilken publicerades i samband med en omfattande utställning av konstnären på Prins Eugens Waldemarsudde i Stockholm 1996-97.
Ellenius skriver bl. a. : "Som framgått hade den unge skogsströvaren tidigt fascinerats av tjäderspelets magi, inspirerad av de allmogejägare som köpte krut i faderns handel. Motivet hade introducerats i den svenska konsthistorien av den karolinske hovmålaren David Klöcker Ehrenstrahl och skulle under 1800-talet locka djurmålare på kontinenten, i England och Finland.
Ellenius fortsätter: "I den monumentala målningen 'Tjäderlek' (1888), ett av de centrala verken i Liljefors produktion och tillhörig Göteborgs konstmuseum, är berättandet och detaljerna ännu av betydelse, men det sker nu inom ramen för ett subtilt stämningsmåleri. Hällar, lavar och tallstammar lösgör sig ur skogsdunklet och tycks bekräfta uppgiften att målaren under tidiga gryningstimmar bar ut den stora duken i skogen för att ingående kunna studera ljusförändringen i den typiska tjäderbiotopen. Spelet och platsen är uppfattade som en totalitet. Bakom den spelande tuppen silar morgonljuset in genom risiga ridåer [...] Så ljuder knäppningar och klunkar i en terräng som tycks förmedla också den torra doften från hällmarkerna".
Katalognumret intar en särställning i konstnärens produktion från 1920-talet i dess kvalitet samt tillbakablickande mot de legendariska motiven från 1880-talet. Den förmodade utgångspunkten för naturskildringen är, med största sannolikhet, en fotografisk förlaga där troheten mot verkligheten i den utförda målningen sträcker sig ända till klippväggens sprickbildningar.
Det avgörande är emellertid ljuset som förstärker intrycket av enhet och sammanhang i landskapets skiftande former av tallar, mossor och lavar.
Formgivare
Bruno Liljefors är den svenske konstnären som förknippas med natur- och djurmotiv, särskilt i dramatiska situationer. Liljefors konstnärliga bana startade med studier vid Konstakademin 1879, och fortsatte 1882 i Düsseldorf där studierna kretsade kring djurmåleri. Därefter gick resan vidare till Venedig, Rom, Neapel, Paris och Grez. Väl återkommen till Sverige började han teckna och måla djur, särskilt katter och småfåglar i litet formatet, från början i intimt samspel med naturen. Han övergick sedan till bredare skildringar av vilda djur och natur, av havsutsikter med sjöfågel och av dramatiska scener med kamp mellan rovfåglar och olika villebråd.
Liljefors betraktas som vårt lands främste djurmålare med en mycket stor produktion, men han var även verksam som skulptör och en ivrig jägare. Liljefors skildrade, i motsats till det samtida "idylliska" djurmåleriet, djurens vardag med fokus på rörelse, anatomi och deras anpassning till landskapet. Det är här som storheten i hans måleri ligger, i förmågan att med stor skärpa visa djuren i dess rätta miljö. Detta har han ibland uppnått genom jakt och observation av levande, men i vissa fall också döda djur. Kända konstverk är målningarna "Rävfamilj" (1886) och "Havsörnar" (1897), samt skulpturen "Lek" (1930) vid Stockholms Stadion. Han utförde även fondmålningarna till det konstgjorda landskapet vid Biologiska Museet i Stockholm invigt 1893. En mer okänd sida av Bruno Liljefors är hans karriär som varietéartist och elitgymnast med barr som specialitet. Liljefors är främst representerad på Nationalmuseum, Waldemarsudde och Thielska galleriet i Stockholm.