Arvid Mauritz Lindström

Denna nyupptäckta målning är unik i Arvid Mauritz Lindströms œuvre. Från ett konsthistoriskt perspektiv är målningen också av stort intresse då den utgör en länk mellan Düsseldorfsskolans interiörskildringar och naturalistiska interiörskildringar från slutet av seklet.

Lindström var specialiserad som landskapsmålare. Efter att ha avbrutit sina studier på Konstakademien, flyttade han 1872 till München i avsikt att bli historiemålare och kom att stanna där fram till 1877. Ramen tillhörande målningen, av tysk tillverkning, kan stilistiskt dateras till omkring 1870. Målningen torde därför ha tillkommit strax efter Lindströms ankomst till München. Detta förstärks av det faktum att Lindström redan 1873 helt övergått till landskapsmåleri. Från och med detta år och framåt är nämligen de målningar han sänder hem till Konstföreningen i Stockholm uteslutande landskap (Georg Nordensvan, "Sveriges Allmänna Konstförening 1832-1932", 1932, sid. 122, 128, 133 och 136). Georg Pauli omnämner också i "Konstnärsbrev, Vol. I", 1928 att Lindström efter kort tid i München började med landskapsmåleri.

Motivmässigt faller målningen inom ramen för den motivkrets som var populär i Düsseldorf och München från och med 1850-talet. I utförandet, emellertid, förebådar den genrescener från 1880-90-talen. Düsseldorf-konstnärernas interiörscener från allmogens liv - i Sverige företrädda av konstnärer som Bengt Nordenberg, Carl d´Unker, Ferdinand Fagerlin, August Jernberg m.fl. - karaktäriseras av en idealiserad närmast fotografisk beskrivning av rum, staffage och föremål, där ljusets inverkan ägnas föga intresse.

I det sena 1800-talets interiörskildringar av allmogens liv tenderar den skandinaviska konsten, företrädd av konstnärer såsom Albert Edelfelt, Anders Zorn, Helene Schjerfbeck, Peder Severin Kröyer och Michael Ancher, att fokusera på realism samt ljusets inverkan på motivet.

Målningen visar till viss del inflytande från två av Tysklands största företrädare för realism: Wilhelm Leibl (1840-1900) och Theodor Alt (1846-1937), bägge verksamma i München 1864-73, i synnerhet i den närmast sakligt realistiska utformningen av figurerna och den pregnanta koloriten i deras dräkter.

I den aktuella målningen har Lindström fokuserat intresset på ljusets inverkan på motivet, atmosfären och det naturalistiska uttrycket. Åskådaren gives en känsla av att ha klivit in stugan där de två fiskarna tagit en paus i arbetet med att laga näten efter morgonens arbete. Den ena fiskaren lyssnar hörsamt till sin kamrats musicerande på ett knappdragspel. I målningens mitt ligger en modellbåt på fiskarnas oljerockar, vilken ytterligare betonar de avporträtterades yrken. I högra hörnet märks en hummertina. Det finns inget arrangerat i bilden; föremålen i rummet är avbildade som de ligger, detaljer som spån och spindelväv är lika detaljerat avbildade som övriga föremål.

1877 flyttade Lindström till Paris där han umgicks flitigt med Carl Larsson, bägge nära vänner sedan akademitiden i Stockholm då de delade rum. 1880 flyttade Lindström till London. Jämte de likaledes i London bosatta Axel Hägg och Anders Zorn blev han känd som en av Londonsvenskarna. Lindström deltog med stort intresse i opponentrörelsen mot Konstakademien. Enligt Pauli var han jämte Ernst Josephson en av de mest drivande aktörerna. Vintern 1885 besökte Carl Larsson Lindström i London i anledning av opponenternas skrivelse till akademien som Josephson lämnade in i mars samma år. Under sin vistelse målade han det kända porträttet av Lindström ("Svenskt konstnärslexikon, Vol. III", 1957, sid. 565, avbildad; Ulwa Neergaard, "Carl Larsson. Signerat med pensel och penna, Vol. II", 1999, kat nr. 216).

I opponentutställningen 1885 deltog Lindström med "Landskap från Skottland", vilken inköptes av Nationalmuseum. Lindström anslöt sig 1886 till Konstnärsförbundet, men lämnade det vid schismen 1890-91 för att istället gå över till den nybildade Svenska konstnärernas förening med vars syften han starkt sympatiserade. Lindström återvände från London till Sverige 1889 och bosatte sig i Engelsberg i Bergslagen där målaren Olof Arborelius också var verksam. Han lät där uppföra ett hus ritat av arkitekten Isak Gustaf Clason. Parallellt med sitt landskapsmåleri kom han att ägna sig åt forellodling (S. Hammarlund, 'Arvid Mauritz Lindström-konstnär och forellodlare', i "Glimtar ur konstnärslivet: från Apelles till Månsson", 1995).