Målningen "Stockhus" ingick i Dick Bengtssons legendariska utställning på Galleri Karlsson i Stockholm 1969. I galleriet hängde 20 stycken målningar som föreställde folktomma landskap med hus. Betraktade från avstånd tycktes de fridfulla men på flera av dem hade konstnären målat svastikor, vissa syntes i husens fönsterkarmar, några vid målningarnas hörn och somliga anades i bakgrunden. Under ramarna var även små krokar monterade där gula plastspadar hängde och på golvet var svarta lådor med björkved placerade. De aparta detaljerna förvrängde de vid första anblicken harmoniska scenerna till något betydligt mer oroväckande, plötsligt var det inte längre landskapsmålningar som fyllde galleriet utan snarare en svårtolkad samling av installationer.

"Stockhus" hängde på Galleri Karlsson intill en spegelversion av målningen. Båda verken stack ut på utställningen då de inte innehöll några hakkors, trots det vilar något svårtolkat och svävande över dem. På en kulle står ett ensligt timmerhus och i bakgrunden skymtar en mörk granskog. En känsla av att allt inte är vad det utger sig för att vara växer fram. Pannån har en mörk patina som konstnären ofta lade på sina målningar genom att han bearbetade lasyren med ett varmt strykjärn. Resultatet blir att landskapet fråntas alla spår av lantlig idyll. Samtidigt berikar Bengtssons skickliga ytbehandling bilden med en visuell skönhet som frigjorts från all form av inställsamhet.

Framför ett verk av Dick Bengtsson blir man aldrig riktig säker på innebörden av de olika komponenterna. Hans konst är fylld av mystik och ställer fler frågor än den besvarar. I hans mångbottnade värld tvingas man att utmana sina värderingar och associationsbanor, den kräver fullständig uppmärksamhet från åskådaren. Det är svårt att skilja sanning och fantasi åt och han har själv beskrivit sina målningar som en form av verklighetsförfalskning.

Utställningen på Galleri Karlsson gav upphov till många reaktioner och medverkade till Dick Bengtssons position som en av vårt lands viktigaste och mest inflytelserika konstnärer. Med sin kritik av modernismens övertro på en entydig sanning var han en tidig föregångare av postmodernismen. Genom att aldrig acceptera att det endast finns ett enda korrekt tolkningssätt ställde han med sin konst tidigare obehandlade frågor. Han lär ha sagt "Problemen börjar utanför tavelramarna". Konstnärskollegorna avundades hans måleri och en krets av samlare och museimänniskor insåg hans storhet redan under hans korta livstid och det talades om honom som en "konstnärernas konstnär". Alltjämt idag ser vi tydliga spår av hans påverkan inom den svenska samtidskonsten.