Lena Cronqvist
"Tändningen"
Signerad L. Cronqvist och daterad 1985. Tempera och olja på duk 165 x 127 cm.
Utställningar
Konstakademien, Stockholm, "Lena Cronqvist - retrospektivt och aktuellt", 7 - 29 mars 1987, kat nr 54.
Västerås konstmuseum, "Lena Cronqvist - retrospektivt och aktuellt", 4 - 20 april, 1987, kat nr 54.
Länsmuseet, Gävle, "Lena Cronqvist - retrospektivt och aktuellt", 3 maj - 8 juni 1987, kat nr 54. .
Västerbottens museum, Umeå, ,"Lena Cronqvist - retrospektivt och aktuellt", 5 september - 18 oktober 1987, kat nr 54.
Sundsvalls museum, "Lena Cronqvist - retrospektivt och aktuellt", 31 oktober - 13 december 1987, kat nr 54.
Liljevalchs Konsthall, Stockholm, "Lena Cronqvist", 2 september - 16 oktober 1994, kat nr 54.
Litteratur
Sune Nordgren, "Lena Cronqvist", 1990, avbildad helsida sid 38.
Ingela Lind (red.) "Lena Cronqvist - målningar 1964 - 1994", 1994, avbildad helsida sid 136.
Övrig information
Alltsedan debuten på Galerie Pierre i Stockholm 1965 har Lena Cronqvist fascinerat och berört med sina starka skildringar av vad det innebär att vara människa. Cronqvist har en säregen förmåga att spränga och sammanfoga gränser mellan det inre rummet och den yttre verkligheten, den egna upplevelsen och den allmänna historieskrivningen, det högst personliga och det allmängiltiga. Och oavsett var hon bestämmer sig för att scenen skall utspela sig, så låter hon nästan uteslutande människans villkor och utsatthet stå i centrum. Återkommande genom åren har också i konstnärens oeuvre funnits en ironisk klang, som om Cronqvist är mån om att visa att det hon skapar trots allt bara är bilder och att verkligheten finns utanför dem.
I början av 1980-talet gjorde Cronqvist en serie målningar hon kallade ”Målaren och hennes modell”. Som med många andra konstnärer genom historien använde hon sig själv som modell. På så vis finns ju modellen alltid tillgänglig, som hon själv har uttryckt det. Det handlade inte om något privat eller personligt, valet var mer pragmatiskt än så. Utifrån den egna kroppen skapade Cronqvist bilder, där hon lät figuren agera och posera, ibland sittandes och ibland ståendes. Ofta lät hon figuranten hålla i en spegel, som ville hon förstärka budskapet om att den bildliga världen är skapad, att även spegelbilden av en verkligenhet är en bild – och således redan förlorad till en tolkningsbar dimension.
1984 såg Cronqvist två dansföreställningar med den tyska koreografen Pina Bausch och hennes trupp Wuppertal Tanztheater när de besökte Stockholm. Mötet med dansen och den totalupplevelse det innebar för Cronqvist blev avgörande för en serie nya målningar. Från att ha målat avskildheten och särskildheten innebar dessa verk ett prövande i interaktion där gestalterna närmar sig varandra, de vidrör varandra, dansar och kysser varandra.
Sune Nordgren skriver om den aktuella målningen: ”Mötet mellan kvinnan och mannen i ’Tändningen’ är återigen en bild av sökande, begäret efter kontakt. Han är Narcissus, försjunken i oemotsagd självupptagenhet, en självnjutare. Hon tar till ett drastiskt medel för att väcka hans lust, eller åtminstone öppna hans smala ögonspringor för någon annan än sig själv. Med en tändsticka mellan hans tår ska hon helt enkelt ’tända på’ honom. Här kikar en ironisk distans fram, en humor och lekfullhet […]”
Formgivare
Lena Cronqvist är född och uppvuxen i Karlstad. Konstintresset vaknade tidigt och hennes första studier ägde rum i England, vid Bristols Konstskola. Väl hemkommen därifrån upptog hon studier vid Konstfack men hon lämnar efter en tid denna institution för att gå vidare till Konstakademin då hon sökte större utrymme för att kunna utveckla sitt måleri. Just "Måleri" i ordets mer traditionella bemärkelse handlar det om när man synar Lena Cronqvists måleri. Förvisso är hon en konstnär i den stora moderna traditionen med Edvard Munch och Francis Bacon som inspirationskällor men hennes konsthistoriska referenser är många och kärleken till "hantverket" går inte att ta miste på. Lena Cronqvist är en mycket driven "kolorist" och excellerar inte sällan i de mest osannolika färgkombinationer - få har väl lyckats måla så varmt och så kallt på samma gång som Lena Cronqvist. Hennes motivvärld ter sig för många mycket utmanande och alltför privat. Hon använder ofta sig själv som modell - gärna i vardagliga situationer som laddas med skarp psykologisk karaktär. Hennes "madonna-bilder" från 1970-talet är ett bra exempel på detta. Hon vänder också våra blickar bort från det konventionella, inte minst är hennes sätt att porträttera och avbilda flickor spännande. Hos Lena Cronqvist är flickorna fula, elaka och allmänt obehagliga - en mycket stark kontrast till hur flickor vanligtvis framställs och framställts genom konsten. Under senare år har Lena Cronqvist arbetat med att utforska åldrandet med sig själv som modell - hon är en konstnär som ständigt söker nya, mycket mänskliga teman. Hon är även en mycket skicklig skulptör och flera av hennes bronsskulpturer har sålts för ansenliga summor på auktionsmarknaden. Lena Cronqvist har även en fin grafisk produktion, av vilken den s k "Strindbergsmappen" är den mest kända. Till hennes mest kända verk hör bl a "Trolovningen" - en parafras på Jan van Eycks ikonografiskt symboltyngda målning "Arnolfinis Trolovning". Det är konstnären och maken Göran Tunström som är huvudpersonerna och symboliken är minst lika tung men bär helt andra betydelser; hos van Eyck finns en hund = trogen, den är hos Lena Cronqvist ersatt med en katt = går sin egen väg!
Läs mer
