Richard Prince

Motivet visades i utställningen "Richard Prince: Continuation" på Serpentine Gallery, London 2008.

PROVOKATION OCH KLASSISK SKÖNHET

Richard Prince (f 1949 i Panama) drogs tidigt till konsten, framför allt till den abstrakta expressionismen och en av dess främsta företrädare, Jackson Pollock. Han studerade själv måleri och måleriet blir ingången till hans konstnärliga karriär. Ganska snart blir det dock uppenbart att det är temat, inte mediet och tekniken, som intresserar Richard Prince.

I slutet av sextiotalet var tillgången på befintliga bilder större än någonsin tidigare och sjuttiotalet blir massmedias guldålder. I kulturella kretsar blir tron på det “äkta” uttrycket ifrågasatt av en yngre generation konstnärer som vänder det expressiva måleriet ryggen. Exempel på detta är Cindy Sherman, som vid tidpunkt, undersökte och utforskade kvinnliga stereotyper inom ikonisk femtiotalsfilm à la Hitchcock genom att iscensätta sig själv i huvudrollen i sina fotografier. Ett annat exempel är Sherrie Levine, som helt sonika fotograferade andras mästerverk och gjorde dem till sina - hon tog dem helt enkelt i besittning. En strategi som är ett av postmodernismen kännetecken.

Samtidigt som Cindy Sherman under åttiotalet skärskådade den objektifierande bilden av unga kvinnor, riktade Richard Prince in siktet på populärkulturens myter och dess estetik och särskilt en av dess främsta kommersiella representanter: The Marlboro Man.
Den konstnärliga metoden var enkel, han lånade cigarettmärkets ikon: Mannen, visualiserad som den moderna cowboyen och hans rekvisita; hatten, hästen och den vilda, orörda naturen. På så sätt erövrade han inte bara deras fenomenala uppfinning, Mannen med stort M, utan också en hel uppsättning romantiska men samtidigt cyniska föreställningar som längtan tillbaka till naturen och en självklar könsordning.

Utforskandet av manligheten fortsatte då han senare började intressera sig för en en helt annan typ av myt och estetik: Motorcykelgängens, dessa samhällets paria.

Hans serie Girlfriends slog ner som en bomb i konstkretsar. Den här gången har bilderna ursprungligen publicerats i motorcykelmagasin med amatörbilder på medlemmarnas flickvänner. De smyckade hojarna, kromet, lädret, en stursk krigarmanlighet på samhällets botten, äger tveklöst en attraktionskraft.

På Untitled (Girlfriend) från 1987 syns tre flickor i övre tonåren, utmanande klädda med tröjor avklippta så högt så man anar deras bröst. Förlagan/bilden, ursprungligen en annons ur ett motorcykelmagasinen, har en stark komposition och ett uttryck som är svårt att värja sig emot. Flickornas blickar är självsäkert utmanande och samtidigt fyllda av tillit. Budskapet är tvetydigt. Vem av oss som har makten eller kontrollen, voyeuren eller de avbildade, är långtifrån uppenbart. Så här kommenterar Richard Prince MC-tjejerna: "Well, as far as the biker chicks are concerned, I just wouldn't mind being one. I've never said that before, but I think that's what I really feel. There's a certain kind of desire and a certain amount of passion. I like what I think they look like, or perhaps what they are.”

Richard Princes fotobaserade konst har uppnått en kultstatus som är få nu levande konstnärer förunnat. Vägen till bilden är, om man så vill uttrycka det, kannibalistisk, då det inte handlar om ett traditionellt bildskapande, utan snarare om att, likt Marcel Duchamp, låna bilder och objekt utifrån ett förbestämt tema och därefter tillföra dem en personlig tolkning.

Untitled (Girlfriend) är ett representativt och betydelsefullt exempel på detta.

De anonyma flickorna, tillhörande en strikt patriarkalisk kultur långt nere på den sociala stegen, har i Prince monumentala bild dekonstruerats till en samtida tolkning av de allsmäktiga gudinnor på Olympens berg. En klassisk grekisk myt har måhända blivit återanvänd.