Laurie Simmons

Ur serien "Early Color interiors" 1978-1979.

Under de senaste 30 åren har Laurie Simmons levererat färgstarka bilder fyllda av humor. Dessa har gjort henne till en förgrundsgestalt inom nutida konceptuellt fotografi. Sedan 1970-talets slut har hon haft ett stort antal utställningar i USA, Europa och Asien. Den svenska publiken hade senast möjlighet att se henne på Göteborgs konstmuseum tidigare i år.

Simmons, som bor och arbetar i New York, tillhör den generation av amerikanska konstnärer som växte upp med 1960- och 70-talets konsumtionskultur.
Flera av de konstnärer som slog igenom under denna tid, som Richard Prince och Cindy Sherman, kom att arbeta med frågeställningar kring identitet och sociala konstruktioner, genus och bildens berättande funktioner. I likhet med Cindy Sherman har Simmons valt att arbeta med iscensatt fotografi och fokuserat på kvinnan som objekt. Där Sherman valde det egna jaget som utgångspunkt har Simmons, inspirerad av sitt barndomshem, istället vänt blicken mot dockskåpet och dess rekvisita.

Utifrån barndomens dockhus, i kombination med den vuxna kvinnans minnen och tankar kring hemmet och familjelivets könsroller, har Simmons skapat ett antal serier med psykologiska och i högsta grad politiska motiv. I hennes noggrant uppbyggda hemmiljöer antar föremål och figurer ibland rent absurda proportioner. Fotografiet med titeln “Pushing Lipstick (Purple Woman)” är just en sådan bild. Den ingår en serie foton med huvudtiteln “Pushing Lipstick”, tagna 1979, där kvinnliga dockor på olika sätt närmar sig ett rött fallosliknande läppstift uppställt framför en blommig fond. Bilden i övrigt ger intryck av att handlingen sker till allmän beskådan en scen där en ensam strålkastare följer kvinnans rörelser. Är platsen en modevisning, en musikal eller helt enkelt samhällets offentliga arena? Den violetta kvinnofiguren i hårdplast återfinns i flera andra bilder från samma år. Där får vi följa dockans vardagsliv och betrakta henne när hon sitter i soffan med dagens tidning eller är på plats i köket med frukosten framdukad – oavsett placering är hon alltid lika rakryggad.

De plastiga dockorna och de grällt färgade miniatyrföremålen som Simmons använder sig av skapar igenkännbara bilder som får en lätt surrealistisk touche av det något skeva perspektivet. Just dockor går för övrigt som en röd tråd genom Simmons konstnärskap. I början av 1980-talet fick de t.ex posera framför kända utflyktsmål i “Tourism”. Även om Simmons främst arbetat med kvinnliga symboler så har manliga buktalardockor fått illustrera hennes syn på mäns fantasivärld och den amerikanska kulturens frihetssymbol, cowboyen på sin häst, finns med i bildserien “Cowboys” från 1979. Simmons har på senare år övergått till att arbeta med en typ av japanska dockor i fullstorlek som går att beställa och utforma enligt köparens behov och önskemål. Dessa placerar hon nu i verkliga miljöer där hon tar bilder till projektet “The Love Doll” som strävar efter att fånga dockornas personlighet, lura ögat och visa hur ett hem kan gå från hemtrevligt till skrämmande på bara en ruta film.