Carl Kylberg

Liljevalchs Konsthall, Stockholm, "Februarigruppen 1919".
Direktör Thorsten Laurins samling, Stockholm (inköpt på utställningen ovan).
Därefter i arv till nuvarande ägare.

Liljevalchs Konsthall, Stockholm, "Februarigruppen 1919", 15 februari - 23 mars 1919, kat nr 325.
Svensk-Franska Konstgalleriet, Stockholm, "Stilleben i svensk konst", 1933, kat nr 96.
Konstakademien, Stockholm, "Retrospektiv utställning", 1937, kat nr 47.
Nationalmuseum, Stockholm, "Den unga expressionismen. Svenskt måleri 1909-20", 1944, kat nr 289.
Liljevalchs Konsthall, Stockholm, "Carl Kylberg. Minnesutställning", 13 mars - 4 april 1954, kat nr 28.

Ragnar Hoppe, "Katalog över Thorsten Laurins samling av måleri och skulptur", 1936, upptagen som nr 116, sid 56 samt avbildad helsida (Pl. 67).
"Konst i svenska hem", vol. II, band 4, upptagen sid 170 under samling 233: "Direktör Thorsten Laurin. Ekarne, Djurgården, Stockholm".

Carl Kylberg, född år 1878 och död år 1952, anses vara en av portalgestalterna i den svenska 1900-tals konsten. Han var elev vid arkitekturavdelningen på Berlins högskola och sedan elev för Carl Wilhelmson 1889 på Valands målarskola i Göteborg.

Kylberg slog igenom sent, debuterade som målare 1919 med Februarigruppen på Liljevalchs. Han blev känd för en större allmänhet först vid 50 års ålder, men fortsatte livet ut att vara omstridd som konstnär. Han hade en ständig konstnärlig antagonist i Isaac Grünewald och samma år som nazisterna i Tyskland satte in den avgörande stöten mot Entartete Kunst och i stort sett hela modernismen stoppade regeringen ett köp av målningen "Uppbrottet" för Nationalmuseum i Stockholm. Carl Kylberg sökte i sitt måleri uttryck för det själsliga, det universella och allmänmänskliga. Detta ”sökande” frammanade även en stark känsla av tidlöshet i hans målningar. Att Kylberg enträget sökte uttrycka detta är klart då han var upptagen av filosofiska och religiösa tankegångar kring människans existens, hennes liv och vandring här på jorden. I sina dagböcker kommenterar han löpande sitt måleri och där kan man finna nyckeln som belyser hans djuptänkande konstnärskap. För den unge Kylberg blev religionen först en begränsning, och via ett stipendium kunde han resa till Berlin där han stimulerades av den intellektuella miljön och kunde läsa litteratur som annars var strängt förbjuden i hans hem där religionen alltid var närvarande.

Senare i livet skulle Kylberg åter finna en väg tillbaka till religionen och i flera av hans målningar utgör det religiösa ett centralt motiv. Kylberg ansåg konstnären vara en visionär, som med kreativitet tolkar samtidens symboler och synliggör dem för andra.