Carl Johansson

Motivet utfördes 1885, det år då Carl Johansson, som klart yngste medlem, anslöt sig till opponentrörelsen. Redan året därpå blev han ledamot av Konstnärsförbundet. Rörelsens första utställning, "Från Seinens strand", ägde rum på Blanchs salong i Stockholm våren 1885. Ett kriterium för att få ställa ut var att man varit i Frankrike och målat. På hösten anordnades rörelsens andra utställning, "Opponenternas utställning", även den på Blanchs salong. Denna utställning kom att betyda genombrottet för svensk landskapskonst. Carl Johansson deltog med två verk, varav ett, i likhet med auktionens målning, var utfört i Björksätra i Huddinge söder om Stockholm, där konstnären var bosatt på en gård med tillhörande mark vilken hans föräldrar fått ärva av morfadern, häradshövdingen Bergström.

Ytterst få målningar av Carl Johansson från denna period är kända. Detta belyses väl av ett uttalande av konstnären i en intervju i DN, 28 mars 1941, i samband med den retrospektiva utställningen av hans verk på Konstakademien samma år i vilken han berättar hur han själv lyckats återköpa en av sina målningar från 1884: "Den är inte till salu, förklarar hr Johansson. Jag har nämligen haft ett sådant bestyr att återfinna den. När jag äntligen spårat upp den i en antikvitetshandel, där jag fick den för tredjedelen av priset, men naturligtvis och dess bättre måste betala åtskilliga gånger mer än jag sålt den för som ung akademielev, så släpper jag den inte".

1880-talet kan betraktas som det svenska friluftsmåleriets stora genombrott. Allt studeras i den fria naturen, motiven målas utomhus under alla årstider. Det är den svenska naturen som studeras utifrån tidens nationella anda. Utställningen "Från Seinens strand" var de svenska emigranternas uppfattning av det franska landskapet; "Opponenternas utställning" de hemvändande och den nya unga generationen konstnärers uppfattning av det svenska landskapet. Tanken på en svensk naturtolkning hade levt i emigranternas hjärta.

Carl Johansson var mycket aktiv inom opponentrörelsen och utställde med Förbundet fram till 1890. Detta år deltog han i bildandet av Svenska konstnärernas Förening, vars yngre medlemmar börjat anse Förbundet alltför toppstyrt.