Carl Larsson

I Staketet / Vid staketet ser vi konstnärens son Esbjörn som umgås över staketet med en liten Sundbornsflicka. Flickans identitet förblir okänd då hon vänder betraktaren ryggen där hon står med sin lilla docka i famnen. Esbjörn greppar staketet med sina små händer och häver sig upp för att bättre kunna blicka över staketets tvärslå.

Det röda staketet som upptar merparten av förgrunden beskär motivet på ett djärvt sätt och visar på Larssons förmåga att uppnå spännande effekter i sina till synes alldagliga verk. Det råder ingen tvekan om att kompositionens huvudsakliga handling är förlagd till förgrunden, mycket nära betraktaren varvid en känsla av intimitet infinner sig.

För den som låter blicken vandra inåt kompositionens mellanplan samt bakgrund finns emellertid mycket intressant att lägga märke till. Den naturalistiskt återgivna björkstammen tillför komposition ett framträdande vertikalt element vilket balanserar staketets påtagliga horisontalitet. Björken accentuerar också djupperspektivet i kompositionen där den delvis skymmer det rödmålade trädgårdsbordet , i sin tur placerat framför ytterligare en björk bakom vilken vi kan ana bron över båtläget.

I bakgrundens fond har Larsson avbildat södra delen av Lilla Hyttnäs östra fasad. Till höger kan man ana den gamla timmerväggen med fönstren till matsalen samt, ovanför, konstnärens sovrum. Inspirationen till matsalens låga och breda fönster med blyspröjsade rutor lär vara hämtad ifrån äldre svensk arkitektur, som i den berömda Ornässtugan från 1500-talet. Den panelade delen till vänster med dess vitmålade fönster inrymde förmaket med Carins sovrum ovanför.

Trädgården prunkar av skir grönska som delvis skymmer det långa trädgårdsbordet vilket känns igen från bl. a. Första utanläxan / Den första läxan utförd föregående sommar år 1903. Även det röda bordet figurerar i andra motiv av Larsson ex. vis Karin och Brita i trädgården, 1914 där det fått en betydligt mer framträdande roll.

Det röda bordet är typiskt för det färgsättningsideal som präglade familjens hem där makarna Larsson, såväl interiört som exteriört, ofta utgick från en kraftigt grön och röd färgskala. Forskare samt konsthistoriker har ofta påtalat färgsättningens starka koppling till den engelska Arts and Crafts-rörelsen samt William Moris ”drakblodsröda” kulör. Sundborn-stilen var en briljant syntes av svensk folkkonst kombinerad med idéer som emanerade från den engelska Arts and Crafts-rörelsen, jugendstilen samt japansk konst.

Familjen Larssons hem torde ha varit utan motstycke i Sverige och framförallt framstått som något sällan skådat för de övriga människorna i Sundborn. Ett hem? Absolut! Men samtidigt något av ett sagoslott där exteriörens lekfulla dekor reflekteras i den intilliggande åns vatten. Är det måhända detta som upptager flickans tankar där hon står och blickar in genom staketet?