"Venus"
Signerad VN. Utförd 1925. Duk 71 x 92 cm.
Tidigare i direktör Hjalmar Gabrielsons samling, Långedrag.
Därefter direktör Falk Simons samling, Göteborg. Därefter i arv.
Kungliga Akademien för de fria konsterna, Stockholm, "Vera Nilsson-Retrospektiv utställning", 1975, kat nr 41.
Nordiska Konstförbundet, Kunstnernes Hus, Oslo, mars-april 1975, kat nr 41.
Kunstforeningen, København,"Vera Nilsson - Retrospektiv", april-maj 1975, kat nr 41.
Norrköpings Museum, "Vera Nilsson - Retrospektiv utställning" maj-juni 1975, kat nr 41.
"Konst i svenska hem", vol. II, band 12, upptagen sid 618 under samling 1071; Direktör Hjalmar Gabrielson, Långdrag.
"Falk Simons samling av målningar och teckningar", 1955, upptagen i katalogen under "Vera Nilsson", sid 19 som nr 131a.
Göran M. Silfverstolpe, "Vera Nilsson", SAK, 1986, avbildad sid 46, omnämnd sid 56.
Yvonne Eriksson, "Att teckna ett liv - Om Vera Nilssons konstnärskap", avbildad sid 132, omnämnd sid 130.
Vera Nilsson räknas tillsammans med Sigrid Hjertén som Sveriges främsta kvinnliga konstnärspionjärer. De var båda födda på 1880-talet, de utbildade sig på 1910-talet och var verksamma i en tid då det inte var vanligt att kvinnor uttryckte sig i samhället. Båda har därför blivit starka förebilder för skapande kvinnor som vågar sticka ut hakan in i vår samtid. Till Paris kom Vera Nilsson för första gången 1911-12 och blev elev på Académie de la Palette. Bland alla de konstnärer som Vera såg i Paris fick El Greco och van Gogh ett avgörande inflytande på hennes måleri.
1922 föddes dottern Catharina och hon blev därefter Veras främsta modell, ibland fångad mitt i leken och ibland rofullt sovande, dock alltid återgiven med en oöverträffad inlevelse och värme.
1925 var ett händelserikt och skapande år för Vera. Sommaren tillbringade hon och hennes dotter i en by utanför Vetlanda som heter Apelhester, där några enstaka gårdar var utspridda längs en höjdsträckning. Vera och Ginga, som Vera kallade dottern fick hyra rum i Närmangården. Här tillkom ”Venus”, av många konsthistoriker beskriven som ett av de främsta konstverken i 1900-talets svenska konsthistoria. Målningen avbildar Ginga tre och ett halvt år gammal sovande i en skogsglänta. Den lilla rultiga flickan är placerad långt fram i bilden, ett sätt att skapa perspektiv och ge en rumslighet som framträder allt tydligare efter en stunds betraktande. Den högra handen riktas mot betraktaren och kommer nästan ända fram till bildkanten. Det är högsommar, luften i den slutna skogsgläntan står stilla och Ginga sover djupt. Den röda klänningen har åkt upp över det runda låret och den lilla byxklädda baken. Runt om hennes huvud ”vaktar” några små enar och på marken växer prästkragar, vallmo och små klöver blommor. Ett spel mellan rött och grönt bygger målningen koloristiskt och ger kontrast till den sommarbrända bruna gräsmattan.
Göran Silfverstolpe beskriver motivet i sin biografi över Vera Nilsson; ”Det är en liten prinsessa som sover i skogen, men en robust och rosig sådan, inte en av de anemiska prinsessor som brukar befolka sagans värld. Det är så riktigt, så i varje detalj levande, att man måste fråga sig hur det var möjligt att fånga detta”.
Endast en moder kan fånga motivet med sådan inlevelse, innerlighet och ömsinthet. Den lilla flickan vilar stilla i sin självklara position, trygg bland enarna och blomsterängen som skyddar mot allt ont i världen. I det sovande barnets värld kan inget hända, sömnen ät tung, fri från drömmar. Där Ginga befinner sig, på paradisets äng, är hon omhuldad, skyddad. Miljön är dock inte bara trygg, bortom gärdsgården finns skogen, den djupa trollskogen där vad som helst kan bo. En stämningskontrast som Vera ofta för in i sina målningar.
Venus är ett alldeles underbart konstverk, vars liknelse är svår att finna i den moderna svenska konsthistorien. Vera Nilsson visar i ”Venus” att hon är värdig titeln ”den enda riktiga svenska expressionisten” på 1900-talet. Målningen förvärvades av direktör Hjalmar Gabrielson i Långedrag och ingick därefter i storsamlaren Falk Simons konstsamling. Mest känd är Falk Simon för sin betydande silversamling och sin generösa donation till Röhsska museet i Göteborg. I hans mindre kända, men magnifika konstsamling ingick såväl utländska storheter som Monet, Chagall, Picasso som många av de största svenska konstnärerna.
Ett stycke svenk konsthistoria är till försäljning våren 2012.
Vera Nilsson är främst känd som bildkonstnär, född i Jönköping. Hon är utbildad vid Tekniska skolan i Stockholm, vid Konsthögskolan Valand i Göteborg och på Académie de la Palette i Paris. Hon gör sin första utställning i Köpenhamn tillsammans med Mollie Faustman. Samma år, 1922, ställer hon som enda kvinna ut på Liljevalchs konsthall tillsammans med ”Falangen”. Falangen var en sammanslutning av 17 svenska konstnärer där stommen utgjordes av tidigare elever hos Henri Matisse: Leander Engström, Arvid Fougstedt och Einar Jolin. Vera Nilson var expressionist och målade ofta med kraftfulla penseldrag och intensiva färger. Hon inspirerades ofta av både El Greco och Vincent van Gogh. Som första kvinnan på 1900-talet blir hon invald i Konstakademin och tillsammans med Sigrid Hjertén är Vera Nilsson en av Sveriges främsta kvinnliga konstnärspionjärer.
Läs mer