Olof Sandahl

”USA – mördare”. Varför Sandahl förblivit okänd för en större publik kan bero på att han kontinuerligt sålt sina bilder till olika tidningar och bokförlag, han arbetade mycket med tidningar som ”Kommentar”, ”Rapport” och ”Sia”. Detta gjorde att han inte behövde ta samma plats som många av de andra samtida politiska konstnärerna för att nå ut med sina bilder och tjäna sitt levebröd. Sandahl var mycket omtyckt av sina likasinnade, och hans bilder fungerade som inspiration för många andra konstnärer. Sandahl arbetade även som lärare på Kungliga Konsthögskolan i många år. Han undervisade i grafiska tekniker, och det var han som byggde upp hela den grafiska verkstaden för högtryck på Skeppsholmen.

Under 1960-1970-talet gjorde Sandahl ca 200 olika motiv. I början av sextiotalet var det oftast etsningar, men Sandahl kände snart att etsningarna gav bilderna en lätthet han ville komma ifrån. Han började då istället trycka sina bilder som trä- och linoleumsnitt, vilket skapade den råare känsla i motiven. En sak man bör ha i åtanke när man köper numrerade bilder av många av 60 och 70-talets konstnärer är, vilken typ av tryck det än rör sig om, att upplagorna oftast är mycket små. De bilder som är numrerade är även ofta tryckta i mindre upplagor än vad som anges. Detta beror på att konstnärerna strävade bort från hetsen kring det unika, som kunde leda till att konsten sågs som ett investeringsobjekt. Olof Sandahl och hans likasinnade var inte bara provokatörer gällande motiven på sina bilder; de ville även skaka om den vedertagna synen på numrerade grafiska blad.

”Spartacus

Vi spände våra stängsel högre tätare omkring oss, att inte våra skämda tankar skulle möta det sydafrikanska helvetet. Över rutan sprang redan kända siluetter av svältmagar, rullande på dom vitas bassängkanter. AVSKY HAT vilka små ord vilka ynkliga vilsegångna fraser kring dom svartas kvarter. AVSKY HAT det finns inga floder för dom orden, men på tidens flotte klamrar hoppet sig fast, det är svårt det varar länge, det växer. Men jag vet vid mynningen samlar dom sina vapen mot det vita råttsamhället. En dag en morgon i den första solen börjar bolagen darra kyrkan skaka sablarna böjas. Då river jag mina tidskrifter och lutar mig mot verkligheten segerleende se dom kortbyxade ättlingarna slänga sina golfklubbor och rusa ut i havet, det finns inga floder för min avsky”.
Olof Sandahl 1977 ur bild och diktboken "På tidens flotte".