Allan Friis

I slutet av 60-talet började Friis bilder få ett mer samhällskritiskt innehåll. På många av Friis bilder har han skrivit text direkt på bildytorna som samverkar med bildens innehåll. Dessa första tuschmålningar var tänkta att fungera som förlagor till affischer för att distribueras ut i landet. Bilderna ställdes ut på bibliotek, skolor och arbetsplatser. En del av bilderna reproducerades som mindre affischer, vilka distribuerades till bokkaféer runt om i landet.

I februari 1974 blev Friis kontaktad av dåvarande intendent på Lunds konsthall; Marianne Bråhammar, som ville göra en utställning med Friis och Gerhard Nordström. Utställningen kom att kallas ”Vi sitter i samma båt”, vilket även var titeln på ett av Friis verk i utställningen. Samtliga av Friis tjugosex bilder var tuschlaveringar på papper. Utställningen blev mycket uppmärksammad, inte minst tack vare att en medlem av konsthallsnämnden ville plocka bort en av Friis' bilder, av oklar politisk anledning. Kritikermottagandet var blandat. En och annan var inte beredd på den kraft som finns i Friis bildspråk, och framför allt inte på det faktum att han tog så tydlig ställning och i klartext framförde sina åsikter. Förnumstiga uttalanden om "övertydlighet" och liknande syntes här och var i den borgerliga pressen. Enligt Friis kan man i den här sortens "konstnärliga yttranden” inte vara tydlig nog, av skäl som tidigare anförts. Friis verk från utställningen "Vi sitter i samma båt" visades även på Göteborgs Konsthall, Norrbottens Museum, Alingsås Konsthall, Eskilstuna Konstmuseum och Kulturhuset i Stockholm.

1976 påbörjade Friis sin andra stora serie tuschmålningar, alla med utgångspunkt i den då nybyggda stadsdelen Rosengård i Malmö. Det var i stadsdelens köpcentrum som Friis fann sina huvudsakliga motiv. Det som skilde den här serien från den tidigare var att människor och miljö skildrades i ett specifikt, identifierbart historiskt och kulturellt kontext, samt att de drivande texter som Friis tidigare placerat direkt på bildytan, här hade ersatts med text som var innefattad i själva motiven, i form av skyltar och löpsedlar. Friis hade insett att sådana kortfattade ”miljötexter”, kunde få en speciell ironisk laddning i sitt förhållande till motivet.

1977 ställdes Friis serie ”Människor i Rosengård” ut på Malmö Konsthall tillsammans med fotografen Rune Hassner och Ann-Margret Dahlqvist-Ljungberg. Utställningen blev en publik framgång och beskrevs som följer; ”För en gångs skull fick nu en konsthallspublik se en konst som inte bara var begriplig med ett direkt tilltal, utan även framförde uttalanden i politiska och sociala sammanhang och som var oundvikliga att ta ställning till. Genom detta fick konsthallen en helt ny publik som tidigare upplevt konsthallar som esoteriska finrum”. Ingenting blev naturligtvis sålt under utställningen, utom ett antal mindre affischer. Delar ur ”Vi sitter i samma båt” och ”Människor i Rosengård” ställdes ut 1979-80 på "Nutida svenskt måleri" som visades i Moskva, Riga, Tallin och Leningrad.