Edward Sherrif Curtis

Edward Sheriff Curtis föddes den 16 februari 1868 i Whitewaker, Wisconsin. Sjutton år gammal började han sin karriär som fotograf i St. Paul, Minnesota. Sitt första indianporträtt tog Curtis 1895, då han fotograferade Princess Angeline (1800-1896), dotter till Chief Sealth of Seattle. Edward Curtis fascinerades av mötet och ägnade de kommande 30 åren åt att rekonstruera den försvinnande indiankulturen i USA. Sammanlagt tog Edward Curtis över 40 000 fotografiska porträtt av ett 80-tal indianstammar, som han metodiskt dokumenterade i allt från klädedräkter till matvanor, från ceremonier till begravningar. Han gjorde dessutom över 10 000 vaxinspelningar av indianernas sånger och dialekter.

När de två första volymerna av de närmast mytomspunna böckerna om The North American Indian skulle publiceras, beskrev The New York Herald Curtis-projektet som det största bokprojektet i världen sedan tryckningen av King James-editionen av Bibeln. Presidenten Theodore Roosevelt kände sig manad att skriva förordet till den första volymen.

• Mr. Curtis har gjort vad ingen lyckats med före honom. Han har bott och levt tillsammans med indianstammar i bergen och ute på slätterna. Han känner medicinmän och deras källor, indianhövdingar och deras familjer och har fångat ögonblick som ingen vit man tidigare haft insikt om.

Genom President Roosevelt fick Edward Curtis kontakt med New York-bankiren J. Piedmont Morgan, som satsade mer än hälften av de 1,5 miljoner dollar som indianprojektet skulle komma att kosta. Det innebar att Edward Curtis hade 15 000 dollar per år att fotografera för. En närmast gigantisk summa i början av förra århundradet.

Större delen av indianprojektet genomfördes innan det fanns tillgång till bilar, varför det oftast blev med häst och vagn som Curtis och hans tre medarbetare tog sig fram i obruten terräng med tunga storformatskameror, glasplåtar, mat, tält, en Edison-recorder och en Coleman gasspis. Sammanlagt producerades 20 volymer om USA:s indianstammar, allt som allt 1500 fotografier. De 222 kompletta seten producerades och såldes till institutioner och till förmögna amerikanska familjer. Ytterst få volymer har någonsin kommit ut på den öppna marknaden.

Edward Curtis mest berömda fotografi är just ”Navaho, The Vanishing Race”, fotografiet som visar det som dess titel indikerar: den amerikanska indiankulturen på väg mot sin slutliga förgängelse.

• Tanken, som fotografiet förmedlar, är att indianerna som släkte går in i mörkret och mot en okänd framtid. Känslan som fotografiet beskriver har inspirerat mig att lägga fotografiet först i dessa 20 volymer, har Edward Curtis själv sagt.

Fotografiet ”Navaho, The Vanishing Race” i originalram har tidigare förekommit på fotoauktioner på både Christies och Sothebys i New York, men visas nu, troligen, för första gången på auktion i Skandinavien.

Edward Curtis hade sina akademiska kritiker. Vissa ansåg att det var fel av Curtis att ha med sig peruker vid fotograferingarna, när tidens indianer redan lagt sig till med amerikanska frisyrer. Att Edward Curtis hade med sig gamla redskap, pilbågar och andra bruksföremål som man förknippade med den amerikanska indiankulturen ansågs också som fusk à la Hollywood. Men Edward Curtis försvarade ihärdigt sina metoder som nödvändiga, då – enligt honom – den försvinnande amerikanska indiankulturen borde ha skildrats åtminstone ett halvt sekel tidigare. Nu blev Edward Curtis öde snarast att försöka sätta samman de pusselbitar som ännu fanns att tillgå i början av 1900-talet, något som han gjorde med den äran. Privat blev Edward Curtis liv inte lika lyckosamt. Bortglömd och utfattig dog han i Kalifornien 1952.

Hasse Persson