Esaias Thorén målade aldrig utomhus, allt skedde i ateljén som var fylld av uppspolade glasflaskor, förtorkade sjöstjärnor, snäckor, sjöborrar, trumpeter och vackra stråkinstrument. Föremål, "object trouvés", som Thorén samlat på stränderna gav inspiration till hans måleri. I "Fotsteg" som utfördes som en hyllning till sonen Staffans födelse den 16 augusti 1936 sjuder det av surrealism. Under första hälften av 1930-talet gick hela Halmstadgruppen från en trevande surrealism till att bli en del i den internationella surrealismen som dominerade konstscenen. Konstnären och vännen Otto G Carlsund skriver vid gruppens tredje utställning i Stockholm 1936; "den här gången uppträda de definitivt som surrealister". Det blir en relativt kort tidsperiod, från 1936 till början av 1940-talet som blir Halmstadgruppens surrealistiska glansperiod. Under denna viktiga period, som idag är deras mest berömda och omtalade, strävar de efter att finna "det moderna". I den monumentala målningen "Fotsteg" lyckas Thorén få fram en alldeles särskild glöd, den starka mörkröda bakgrunden höjer temperaturen och blir en vacker konstrast till "berättelsen" som konstnären vill förmedla, ett barn är fött, en ny människa kommer att ta sina första fotsteg på jorden. I surrealistisk anda är fotstegen små initialt, men blir desto större i evigheten. Hustrun Greta svävar ovanför den spetsprydda barnsängen och i trädets grenar sitter tygfragment som tillkännager händelsen och modern och faderns namn. Framför står fotografen, troligen den iaktagande konstnären som vill se och avbilda varje sekund ! Genom allt förgrenar sig trädet, livets träd som skall växa i takt med barnet. "Fotsteg" torde vara en av Esaias Thoréns viktigaste verk, målad 1936 då hela Halmstadgruppen hade sin höjdpunkt inom surrealistismen.