1922 reser den unga konstnären Axel Olson från Halmstad till konstmetropolen Berlin för att studera hos den tyska skulptören och konstnären Alexander Archipenko. Här fann Axel Olson de kontinentala avantgarderörelserna; den franska kubismen, den ryska konstruktivismen och den italienska futurismen. Han besökte det avantgardistiska galleriet Der Sturm, där Gösta Adrian-Nilsson, Sigrid Hjertén, Isaac Grünewald och Einar Jolin redan på 1910-talet haft utställningar. På Neue Staatsgallerie fick han starka intryck från konstverk av Cézanne, van Gogh, Gauguin Picasso, Léger, Schwitters och en rad tyska konstnärer som Marc och Leibl. Av Archipenko lärde han sig att "människokroppen skall fungera som en maskin i rörelse, eller som ett nature morte i vila, som ett mekaniskt väsen eller som en robot". Med dessa insikter började Axel Olson bygga upp sina konstverk dynamiskt och rytmiskt i sann kubistisk anda. Under denna korta, men betydelsefulla period tillkom några idag synnerligen unika konstverk, ”Kvinna vid kamin” i sval färgskala och kubistiska former visar hur skickligt Axel Olson anammade det förhärskande formspråket.