"Människor på väg I"
Signerad C Kylberg. Även signerad CK a tergo. Utförd 1936-37. Duk 89 x 100 cm.
Tidigare i Ruth Kylbergs samling, Stockholm.
Liljevalchs Konsthall, Stockholm, 1954, kat nr 95.
Riksförbundet för bildande konst, 1955, vandringsutställning nr 143.
Nordiska Konstförbundet och Kunstforeningen i Köpenhamn, "Mindeutstilling", 17 november - 16 december 1956, kat nr 34.
Aarhus permanente Udstilling, "Mindeutstilling", januari 1957.
Fyens Stifts Kunstforening, Odense, februari 1957.
Konstakademien, Carl Kylberg minnesutställning, 1962, kat nr 69.
Moderna Museet, Stockholm, 1976, utställning nr 140, kat nr 35.
Malmö Konsthall, 17 december 1977 - 26 februari 1978, kat nr 66, avbildad helsida i färg sid 66.
Svensk-Franska konstgalleriet, Stockholm.
Brita Knyphausen, "Carl Kylberg", 1965, avbildad sid 219, upptagen i katalogen under åren 1931-1940, kat nr 199, sid 253.
Med målningar som ”Människor på väg” fulländar Carl Kylberg sitt 1930-talsmåleri. I detta verk har konstnären funnit sitt eget språk; ett måleri som ligger nära det abstrakta och där de klara färgerna spelar den förnämsta rollen som förmedlare av känslor och visioner. Detta sätt att måla väckte i samtiden uppretade känslor. Carl Kylberg kände sig ofta tvungen att bredvid sina stora oljemålningar även ställa ut blyertsteckningar, små ”övningsstycken”, för att övertyga sina kritiker om att han inte var en ”bluff”. Carl Kylberg var i princip autodidakt med endast sporadiska konstnärliga studier bakom sig och han fick kämpa länge för att nå framgång.
Auktionens målning ”Människor på väg” är tillsammans med ”Uppbrott”(I Moderna Museets samlingar) ett av de centrala verken från den för konstnären intensiva perioden 1936-37. Den representerar en höjdpunkt i ett ”mystiskt ljusdunkelmåleri” som konstnären vid tidpunkten excellerar i. Den vagt antydda bakgrunden med de för Carl Kylberg så karakteristiska svarta horisontala linjerna möter de rena, distinkta färgerna vilket resulterar i en spännande helhet. Där ryms både en stark känsla och kontemplation I sin samtid framstod detta manér som nyskapande, här lockar konstnären till dialog och inte endast ett betraktande. ”Var inte alltför tydlig, för det tonfallet blir snart utnött” skriver konstnären i sin dagbok. Carl Kylberg söker i målningen uttrycka det som syns i själen, något allmängiltigt, allmänmänskligt – typiskt är att figurerna har inga specifika anletsdrag men dock ansikten – något som är genomgående för hans skildringar av människor, undantaget regelrätta porträtt. Detta ”sökande” efter något allmängiltigt frammanar även en stark känsla av tidlöshet. Att Carl Kylberg enträget sökte uttrycka detta är klart - ytterligare en version av ”Människor på väg” gjordes under samma period vilket visar på att konstnären under denna tid var mycket upptagen av filosofiska tankegångar kring människans existens, hennes liv, hennes vandring här på jorden. Dylika tankar och tema har sysselsatt konstnärer genom tiderna – ett exempel i den moderna konsten återfinns i Paul Gauguins ” Var kommer vi ifrån, Vad är vi? Vart är vi på väg”
Carl Kylberg kommenterade och beskrev fortlöpande sina verk och understundom ger dessa kommentarer ytterligare en dimension till det enskilda konstverket. I samband med tillkomsten av ”Människor på väg” skriver Carl Kylberg att han under några år försökt gestalta en berättelse om hur ”Människorna upptäcka skönheten”
”Ett händelseförlopp var det jag ville måla, och så en vacker dag lyckades jag med uppgiften. Dock till min förvåning märkta jag att namnet på tavlan inte var det rätta.(…) Godtroget hade jag drömt om namnet ”när människorna upptäcka skönheten”. Och nu är min tavla färdig – och tvingar fram namnet ”Människor på väg”
Kanske kan man tänka sig att de människor som är på väg – de som söker - så småningom kommer upptäcka skönheten? Carl Kylbergs målning ”Människor på väg” lämnar inte några exakta svar utan en skön förundran!
Originalram utförd av konstnärens fru Ruth.
Carl Kylberg, född år 1878 och död år 1952, anses vara en av portalgestalterna i den svenska 1900-tals konsten. Han var elev vid arkitekturavdelningen på Berlins högskola och sedan elev för Carl Wilhelmson 1889 på Valands målarskola i Göteborg.
Kylberg slog igenom sent, debuterade som målare 1919 med Februarigruppen på Liljevalchs. Han blev känd för en större allmänhet först vid 50 års ålder, men fortsatte livet ut att vara omstridd som konstnär. Han hade en ständig konstnärlig antagonist i Isaac Grünewald och samma år som nazisterna i Tyskland satte in den avgörande stöten mot Entartete Kunst och i stort sett hela modernismen stoppade regeringen ett köp av målningen "Uppbrottet" för Nationalmuseum i Stockholm. Carl Kylberg sökte i sitt måleri uttryck för det själsliga, det universella och allmänmänskliga. Detta ”sökande” frammanade även en stark känsla av tidlöshet i hans målningar. Att Kylberg enträget sökte uttrycka detta är klart då han var upptagen av filosofiska och religiösa tankegångar kring människans existens, hennes liv och vandring här på jorden. I sina dagböcker kommenterar han löpande sitt måleri och där kan man finna nyckeln som belyser hans djuptänkande konstnärskap. För den unge Kylberg blev religionen först en begränsning, och via ett stipendium kunde han resa till Berlin där han stimulerades av den intellektuella miljön och kunde läsa litteratur som annars var strängt förbjuden i hans hem där religionen alltid var närvarande.
Senare i livet skulle Kylberg åter finna en väg tillbaka till religionen och i flera av hans målningar utgör det religiösa ett centralt motiv. Kylberg ansåg konstnären vara en visionär, som med kreativitet tolkar samtidens symboler och synliggör dem för andra.
Läs mer