Fru Weguelin med son
Signerad Zorn och daterad -89. Duk 131 x 90 cm.
Bukowski Auktioner, auktion 307, 9-11 december 1936, kat nr 29 (avbildad helsida försättsblad).
Direktör Olof Aschberg.
Fru Siri Aschberg, Bromma.
Bukowski Auktioner, auktion 502, 27-29 november 1996, kat nr 199.
Privatsamling, Storbritannien.
Nationalmuseum, Stockholm, "Anders Zorn. Minnesutställning", 2 september - 23 oktober 1960, kat nr 25 (under titeln "Mrs. Weguelin och hennes son").
Gerda Boëthius, "ZORN. Etsaren. Tecknaren. Målaren. Skulptören", 1949, upptagen i verkförteckningen under år 1889, sid 544.
Anders Zorn ägde den avundsvärda förmågan att med lätthet kunna växla mellan oljefärg och akvarell. Att måla i olja hade han fått lära sig redan under studietiden på Konstakademien, men snart tog akvarellmåleriet överhanden.
När Zorn 1887 åter började måla i olja var det som om han överförde några av den vattenbaserade färgens egenskaper till sitt nya medium. Han målade flyhänt med kraftigt utspädd oljefärg, och liksom då han målade i akvarell hade han hela bilden färdig i huvudet innan han rörde penseln.
Ett förträffligt prov på detta karaktäristiska målningssätt får vi i porträttet av Fru Weguelin och hennes son. Med några få, tvärsäkra penseldrag skapar Zorn en fulländad verklighetsillusion kring kvinnans eleganta hatt och handske och pojkens rufsiga kalufs. Den tunt påstrukna färgen uppvisar en sober och sparsmakad kolorit i mjuka toner av svart, grått, brunt och ockra med enstaka inslag av vitt och rött. Även kompositionen är ytterst raffinerad. Mor och barn bildar tillsammans en triangel som för tankarna till renässansens madonnabilder. Men till skillnad från exempelvis Rafael placerar Zorn inte triangelformen i mitten, utan asymmetriskt, med tyngd-punkten förlagd till bildens nedre vänstra hörn. En tydlig diagonal utgår från draperiomhänget bakom kvinnan, vilket tycks peka mot hennes och barnets ömsint ihopflätade händer; en annan löper från gossens rosett över kvinnans vänstra axel och vidare ut genom den öppna dörren. Dessa sinsemellan motstridiga rörelser i bilden kompliceras ytterligare av att både mor och barn riktar sina blickar ut ur tavlan, snett ned till vänster vid sidan om betraktaren. På detta intrikata sätt skapar Zorn en stark spänning i bilden, vilken står i magnifik kontrast till dess för övrigt så lugna framtoning.
Fru Weguelins porträtt är väl känt och dokumenterat i litteraturen, men Zorn själv nämner henne inte i sina självbiografiska anteckningar och vi saknar närmare information om vem hon var. Modellen är möjligtvis identisk med Kathleen Ann, uppmärksammad tidig kvinnlig bilförarpionjär, gift med Bernard H Weguelin. Porträttet utfördes under den period då Zorn hade sin permanenta adress i Paris. Samma år målade han de uppmärksammade porträtten av skådespelaren Coquelin Cadet, systrarna Schwartz och, inte minst, sitt eget självporträtt för Uffizierna i Florens.
Anders Zorn föddes i Mora 1860. Redan vid unga år förstod man att han hade konstnärliga anlag, 1875 reste han därav till Stockholm och började som elev vid dåvarande Slöjdskolan (nu Tekniska högskolan) i Stockholm och inom kort började han på Konstakademin. Från början tänkte han bli skulptör, men inom kort tog akvarellmåleriet över, det medium som skulle bli hans ända fram till 1887. På elevutställningen 1880 fick Zorn sitt genombrott med akvarellen "I sorg". Följande år vinner Zorn också internationellt rykte som porträttmålare. Hans akvarellmåleri når snart sin absoluta höjdpunkt, hans mest kända verk från perioden är Vårt dagliga bröd från 1886. Kort därefter övergår Zorn till oljemåleri, vilket sker med omedelbar framgång. Huvudsakligen vilade hans rykte på hans porträttkonst och han kom att avporträttera många storheter, till och med presidenter, exempelvis avporträtterades Theodore Roosevelt i en etsning. Just hans etsningar kom i hög grad att bidra till hans framgång. I slutet av 1880-talet började Zorn att arbeta i den genre som alltmer skulle komma att bli hans kännetecken, nakenhet i det fria. Vattnets rörelser och ljusets reflexer på vattenytan hade länge intresserat honom och nu komplicerades motivet genom att placera en modell vid eller i vattnet, i syfte att skildra en syntes mellan natur och människa. 1896 flyttade makarna Zorn hem till Sverige och Zorngården i Mora, som medförde ett ökat intresse för hembygden, vilket kom att speglas i hans kommande måleri. Av konstnärens scener från Moratrakten, dess allmoge och urgamla traditioner var "Midsommardansen", idag vid Nationalmuseum, den målning som Zorn själv värderade högst.
Läs mer