Ett av Carl Fredrik Hills allra tidigaste arbeten utgörs av en trädstudie från 1866. Den laverade pennteckningen, för vilken Hill erhöll belöning i form av skolans dukat, finns än i dag i Katedralskolan i Lund.

Konstnärens fascination för just träd samt dessas betydelse för Hill som motivkrets står ej att ta miste på. Karin Sidén skriver i Nationalmuseums utställningskatalog "Carl Fredrik Hill", 1999-2000: "Trädet som motiv, dess olika skepnader och uttryck, varierade Hill på många olika sätt alltifrån ungdomen. Man kan påminna sig målningarna från Frankrike med de överdådigt blommande fruktträden vid Bois-le-Roi, de höga popplarna utefter Seines stränder eller de skira trädens grönska i Champagne. Även under sjukdomstiden skildrade han olika slags träd - granar, pilträd, palmer, fruktträd i grottor, ihopslingrade träd eller kullvräkta träd med sönderslitna rötter i brusande vattenfall".

I katalognumret, som av Nils Lindhagen i boken "Hill tecknar -Pejlingar i C F Hills sjukdomsvärld" beskrivits som "en av de vackraste", är det just de blommande fruktträden som står i centrum. Den svit av oljemålningar Hill utförde föreställande blommande fruktträd i Bois-le-Roi, våren/försommaren 1877, utgör i mångt och mycket kulmen på Hills "friska" period i Frankrike. Motiven utfördes under en kort, intensiv period av inspirerat lyckorus, knappt ett år innan Hill omhändertogs på Dr Blanches klinik i Passy. Hills levnadstecknare Adolf Anderberg har kallat motiven med de blommande fruktträden en "kärleksförklaring inför all denna blommande och doftande rikedom".

Då konstnären i ett senare skede återvänder till motivkretsen kombinerar han, i den aktuella kompositionen, fruktträden med ett dramatiskt vattenfall, troligtvis inspirerat av en illustration föreställande Victoriafallet (xylografi i Serpa Pinto II, Tvärs genom Afrika, vol 2, 1881).

I teckningarna från sjukdomstiden kan man ana en vilja att sammanfatta väsentliga delar av livsverket genom återkopplingar till den tidigare friska perioden. Hill återkommer i dessa teckningar till allehanda tidigare motiv men det förefaller som om just de blommande fruktträden utgjorde ett särdeles starkt samt betydelsefullt minne. Sten Åke Nilsson skriver i "Carl Fredrik Hill. Maximus Pictor", 2011: "Men det högst värderade minnet från Frankrike var tveklöst flockarna av ljus fruktblom i Bois-le-Roi. Gång på gång kom Hill tillbaka till denna upplevelse som nu låg så långt borta, på andra sidan psykosen och den sista målarsommaren".