Eugène Jansson

Likt flertalet av den s.k. opponentgenerationens konstnärer vid tiden kring sekelskiftet 1900 intresserade sig Eugène Jansson för landskapskildringar präglade av dåtidens symbolistiska strömningar. De svenska stadsskildringar samt landskapsmotiv, vilka ofta avbildades i aftonljus eller annalkande skymning framstod för denna konstnärsgeneration som sinnebilden av den besjälade naturen.

Med utgångspunkt från sin ateljé på Söders höjder skapade Eugène Jansson stämningsfulla skildringar av Stockholm och dess utkanter, alla med sin signifikativa färgskala i toner av blå-violett och grönt, stundtals interpunkterade av förhöjda färgfält där gatubelysning eller gryningsljus markerats genom insatta partier av gult, orange eller rosa.

Eugène Jansson tolkade stadens själ genom sina skimrande och folktomma vyer av Stockholm. Vid de tillfällen Jansson valde att söka sina motiv utanför stadens tullar avbildade han oftast landskapen i avsaknad av figurstaffage. I hans måleri finns ensamheten - "själens obotliga ensamhet" som en av hans författarvänner lär ha formulerat det.

Efter sekelskiftet skulle Jansson allt mer komma att fokusera sitt måleri kring motiv där de av honom omhuldade matroserna stod i centrum. I denna skärgårdsskildring är det, emellertid alltjämt, den storslagna samt smått vemodiga svenska naturen som står i centrum. Konstnären har i katalognumret låtit själva duken i obearbetat skick utgöra färg- och stämningsgivare, en teknik som han kom att bemästra med bravur.

Katalognumret, vilket föregicks av en studie i kol på papper (50 x 80 cm, tidigare i Nils Kreugers samlingar, Stockholm), är den första versionen, i olja, av detta motiv vilket år 1898 skulle komma att utföras i ännu större format under titeln "Novembersol" (oljemålning, ca 155 x 232 cm, tidigare i Carl G. Laurins samlingar, Stockholm).