Richard Avedon

EN IKONBILD

Richard Avedon är en av de få modefotografer som bröt sig fri från det traditionella ateljéfotot för att istället skapa något revolutionerande. Det som utmärkte hans stil var att han fotograferade i autentiska miljöer, gärna utomhus, istället för att fota i en studio vilket var kutym för modefotografi fram till 1950-talet. Avedon fann sin inspiration hos den ungerska fotografen Martin Munkacsi och började fotografera modeller i rörelse med uttrycksfulla gester istället för de statiska poser som var det vanliga under denna period. Han placerade sina modeller på allt ifrån trottoarer till caféer och kasinon.
I augusti 1955 valde Avedon en mycket ovanlig plats för ett fotouppdrag för det franska modehuset Christian Dior nämligen den berömda cirkusen Cirque d’Hiver i Paris 11e arrondissement. När fotograferingen ägde rum var Richard Avedon bara 32 år och hade varit professionell fotograf i 10 års tid, ända sedan han 1945 blev rekryterad till Harper’s Bazaar av den inflytelserika art directorn Alexey Brodovitch. Med sin uppfinningsrikedom, entusiasm och känsla för stil kom han snabbt att bli ett betydelsefullt namn inom modefotografi.
Fotograferingen av "Dovima with elephants, evening dress by Dior, Cirque d'Hiver, Paris, August 1955" ägde rum en varm sommardag och Avedon berättade senare i livet hur det första han såg när han klev in i byggnaden var det fantastiska ljus som föll över djuren;

• ”I saw the elephants under an enormous skylight and in a second I knew… there was the potential here for a kind of dream image”.

Den långa och slanka modellen Dorothy Virginia Margaret Juba, med artistnamnet Dovima, symboliserar 1950-talets eleganta stil och sägs vara dåtidens högst betalda modell. Dovima och Avedon arbetade ofta tillsammans och hon har ofta refererat till de två som siamesiska tvillingar där Dovima visste exakt vad Avedon ville ha långt innan han uttalat det. På bilden är hon klädd i en ankellång svart klänning från Dior, med ett vitt sidentyg draperat kring midjan, designad av hans då 19-åriga assistent Yves Saint Laurent. Richard Avedon hyllade Dovima som den sista av de riktigt stora eleganta och aristokratiska skönheterna. Han ansåg att hon var den tidens mest anmärkningsvärda skönhet.
Bilden har blivit legendarisk av flera anledningar, bland annat för det fantastiska ljuset i samspel med modellens spektakulära pose. Dovima tillsammans med elefanterna utgör en närapå surrealistisk komposition, både fängslande och oväntad. Bilden innehåller kontraster som ger den ett intressant djup - ung och gammal, styrka och skörhet, elegans och tafatthet, frihet och fångenskap - detta i kombination med dess måleriska kvalitéer tar det bortom vanligt modefotografi. Under samma session togs en bild där Dovima bär en vit Dior-klänning, den har dock inte samma elegans och har inte alls haft samma genomslag. Avedon var mycket missnöjd med denna bild och ryktet säger att negativet försvann under mystiska omständigheter. Auktionens fotografi är alltså ett ypperligt exempel på hur allt måste stämma och att fotografen måste lyckas fånga just det där speciella ögonblicket som skapar den perfekta bilden.
När bilden av Dovima publicerades i Harper’s Bazaar i september 1955 ansågs den vara revolutionerande. Avedon insåg bildens potential och hade en av de större exemplaren hängandes i foajén till sin studio i mer än 20 års tid. Såväl bilden som Avedon gick en lysande karriär till mötes men för Dovima gick det inte lika bra. När hennes modellkarriär var över fick hon ett par mindre filmroller men slutade sin karriär på en pizza-restaurang. Hon dog 1990, 62 år gammal. Richard Avedon kom att bli en av Amerikas mest uppskattade, hyllade och inflytelserika fotografer, ända fram till sin död år 2004, och hans Dovima with Elephants är allmänt ansedd som 1900-talets mest välkända modebild.

RICHARD AVEDON

Avedon fick Hasselbladspriset 1991, då hade han redan blivit hedersdoktor vid Royal Collage of Art i London och utsedd av tidskriften Popular Photography till en av världens tio bästa fotografer, för att bara nämna några av alla utmärkelser han tilldelats.

Om man vill förstå Avedons fantastiska karriär får man gå tillbaka till uppväxtåren i New York. Hans släkt hade kommit till Amerika som immigranter, hans far var av rysk judisk härkomst och föddes under båtfärden över Atlanten. Fadern klarade sig bra och drev framgångsrikt sin egen klädaffär på prestigefyllda Fifth Avenue på Manhattan. Detta innebar att Richard Avedon växte upp i hans butik bland tidskrifter som Harper’s Bazaar, Vouge och Vanity fair. Avedon inspirerades av modebilderna och började fotografera sin egen familj, poserande framför andras hus och lyxbilar, gärna med lånade hundar: ”Allt byggde på en lögn, men också på en sanning om hur vi egentligen skulle vilja leva”. Insikten om att man kan ”skapa” bilder istället för att bara ”ta” dem fanns tidigt hos Avedon och den beskriver hans fotografiska manér. En stil som är regissörens snarare än reportagefotografens.
På samma sätt som han skapade barndomens familjebilder på, med en del av sanning, en del av längtan och med stor fantasi, lånade han material ur verkligheten och framställde sina egna motiv.
Som tidigare nämnts upptäcks hans talanger, 1945, av den legendariska art directorn Alex Brodovitch på Harper’s Bazaar. Lyckan att komma under hans beskydd delade Avedon bl a med Irving Penn och Robert Frank. Han började ta bilder för Harper’s Bazaar och samtidigt började han på Brodovitchs banbrytande ”Design Laboratory”. Tillsammans med Irving Penn har Avedon dominerat det amerikanska modefotografiet sedan slutet av 40-talet. Båda har överlevt i en bransch där modet, människor, stilar, smak och trender ständigt byts ut.

Med åren blev modeuppdragen ett sätt för Avedon att finansiera andra aktiviteter.
1948 blev han engagerad som fotograf och redaktör för ”Theatre Arts”. Där tog han många banbrytande teaterbilder. Dessa starka porträtt togs i flack ateljébelysning med grå eller vit bakgrund. Resultatet kan vi se i böckerna ”Observations” (1959) och ”Nothing Personal” (1964).

Fram till 1965 fortsatte Avedon att arbeta för Harper’s Bazaar. Under dessa år tog han åtskilliga kontroversiella bilder som orsakade stor uppståndelse i modevärlden. Han var till exempel först med att använda färgade modeller, först med att få bilder av berömda kvinnor utan kläder publicerade i en modetidning och först med att ta bikinibilder vilket var mycket djärvt i den tidens Amerika.
Under 1960-talets världsomspännande studentrevolter undersökte Avedon de amerikanska maktstrukturerna. Han fotograferade politiska aktörer och under en sju veckors resa i Vietnam, 1971, fotograferade han krigets fotfolk. 1976 fyllde Amerika 200 år och Avedon fyllde ett helt nummer av undergroundtidningen Rolling Stone med sitt projekt ”The Family”, 69 porträtt av personer från maktens korridorer, såväl fackföreningsledare och journalister som ledare inom politik och näringsliv. En annan uppmärksammad svit fotografier var åtta gigantiska bilder som visades för chockerade New Yorkbor på MoMa 1974. Utställningen visade fotografier av hans far, döende i cancer. Det blev minst lika stort tumult när Avedon året efter, som första fotograf, fick ställa ut på Marlborough Gallery. Ett mycket prestigefyllt galleri på femtiosjunde gatan i New York. Där visade han porträtt av berömdheter inom konst, litteratur, musik och politik. Utställningen blev en stor framgång hos kritiker och publik. Denna succé samt efterföljande mycket framgångsrika utställningar med bland annat Irving Penns bilder etablerade fotografiet som samlarföremål och lade grunden till fotografins status som investeringsobjekt. Samma år, 1975, hölls de första fotografiauktionerna hos Sotheby’s och Christie’s.

Amon Carter Museum i Texas erbjöd 1979 Avedon att göra ett porträtt i form av en utställning om den amerikanska västern. Western-begreppet innebär mer än bara ett geografiskt område i den amerikanska mellanvästern. Det är en kultur och en livsstil där konstnärer som till exempel Georgia O’Keeffe, fotografer som Edward S. Curtis och Ansel Adams, skådespelare som John Ford och John Houston gjort begreppet odödligt. I Avedons bilder av Vilda Västern finns inget Klippiga bergen och inget Grand Canyon, de handlar uteslutande om människor. Under sex somrar, 1979-84 reste Avedon runt med en storbildskamera och en flyttbar studio för att dokumentera de platser dit områdets människor sökte sig, ställen som folkmusikfestivaler eller den lokala rodeon. Efter ett tag beslöt sig Avedon för att fotografera 752 av alla de hundratusentals människor han mötte. Bland dessa fastnade han slutligen för 123 personer som han tog mer ingående bilder av. Han ställde sin modell på en armlängds avstånd ifrån kameran och den kemi och det sociala spel som uppstod mellan dem fick styra porträttet. Avedon har sagt följande om porträttfotografering: ”I det ögonblick som en känsla eller ett faktum är överförd till fotografi är det inte längre ett faktum utan en åsikt. Mina porträtt är åsikter och mina åsikter är starka.”