Tuija Lindström

Fotografen Tuija Lindström brukade gå och bada med några tjejkompisar i Tjursjön. Sjön ligger nära populära badplatser med sandstrand, men beskrivs som en ”liten näringsfattig sjö med rödlistade vattenväxter, bland annat den sällsynta Spädslinken”. I en av Tuija Lindströms mest uppmärksammade bildsviter, ”The Girls at Bulls Pond” bildar den fond som en mörk och hemlighetsfull tjärn. Denna sommar (1991) blev Tuija tillfrågad att ställa ut på Viktor Barsokewitz’s Fotografiska Museum i Finland. Idén om utställningen började ta form och med den fick badandet en annan innebörd och syfte. En dag frågade Tuija de andra om det var OK att hon tog med sig kameran och tog några bilder. De andra hade ingenting emot det så där genast, men var ändå lite generade när hon började fotografera dem. Snart lossande det – det var ju ändå bara Tuija som plåtade – och de började spexa och till sist verkligen agera de ut många olika känslor med sina nakna kroppar i det djupsvarta vattnet. Efter ett decennium är dessa bilder lika omedelbara, lika sensuella och lika tvetydiga, som när de skapades. För den nye betraktaren slår pendeln genast mellan lekfullhet och, bokstavligen, gravallvar. Njuter de bara det kalla vattnet mot sin nakna hud eller är de drunknade? Tuija har mött så många, diametralt motsatta reaktioner när de visats. De vackert svartvita bilderna ger heller ingen vägledning, inga färgkoder, man ser varken rodnad eller köldslag, så deras styrka ligger i att fortsätta vara mångtydiga och ogripbara.

För Tuija Lindström (f. 1950) är mångtydigheten ett signum. Även om hon gjort både porträtt och landskapsbilder så är det inte bara ett ansikte eller en plats. Få kan som hon förena skönhet med förfall, sensualism med aggression och komma ut med bilder som balanserar på knivseggar, vibrerar mellan det man känner igen och det man aldrig sett tidigare. Ett strykjärn är ur hennes perspektiv ett strykjärn, men också en manlighetssymbol.
I tio år var Tuija Lindström professor på den nyinrättade Högskolan för Fotografi och Film i Göteborg. Hon var en kontroversiell ledare för skolan, men hon var också djärv och kreativ. Hon kände traditionen, men visste också vad man kunde göra med den. Hennes sätt att undervisa var krävande och utmanande, och just därför kom hon att betyda mycket för många, inte minst kvinnliga fotografer, där hon kunde ingjuta mod och få dem att ta för sig. Tuija Lindström ifrågasatte och tog ingenting för givet, många romantiska dimridåer kring fotografin skingrades och aldrig tidigare har fotografisk utbildning haft samma kritiska förhållningssätt kombinerad med en hög konstnärlig nivå. Bland kurserna fanns både konsthistoria och feministisk teori. Men det handlade inte bara om att se, hennes elever skulle reflektera också, över det som hände omkring dem i samhället och med dem själva.
Tuija Lindström har aldrig stannat upp. Med stora utställningar, som ”Look at us” på Liljevalchs 2004, där hon fyllde konsthallen med ett slags ”mitt-i-livet-retrospektiv” tog hon samtidigt stora kliv in i nya bildvärldar. Nakna och avslöjande, valörrikt och strängt svart och vitt, tekniska experiment och privata bilder. Ingenting är främmande för henne. Men allt har samma medvetna val av komposition och form. Som kvinnan som står naken på taket, en klassisk marmorskulptur av kött och blod. Ett ögonblick för evigheten.

Sune Nordgren