Åke Göransson
"Flaska och tillbringare"
Signerad Åke Göranson (med endast ett S). Utförd ca 1923-24. Duk uppklistrad på pannå 40 x 32 cm.
Proveniens
Enligt Björn Axlund kvarlämnad av Åke Göransson i Dals-Ed 1924.
Inköpt av nuvarande ägares mormors syster i Stockholm.
Litteratur
Björn Axlund,, "Färgformen-Åke Göranssons liv och konst", 2002, kat nr 3, sid 174.
Övrig information
Åke Göransson växte upp tillsammans med sina fyra syskon och modern Hanna. Fadern, Sven Göransson dog ung vid 35-års ålder i en svår njursjukdom, då Åke var endast 1 år. Hanna Göransson fick först försörja sig och de fyra bröderna som hemsömmerska, men blev 1912 anställd som väverska vid Almedahls Fabriker i Göteborg. Deras enkla bostad låg i stadsdelen Getebergsäng, ett gammalt industrisamhälle med rötter i tidigt 1800-tal. Efter 3 år flyttade familjen till Landala, en charmig, men fattig kåkstad där barnfamiljer med 10-12 barn trängdes i enrummare. Åke hade tidigt haft ett kortare sommarjobb hos en frisör i Getebergsäng, så efter skolan 1915 fick han anställning som tvålpojke i Helmer Lundgrens raksalong på Vasagatan. Åke fick slita hårt, från morgon till kväll och rasterna var få. Han avancerade snabbt och i hans betyg står ordet ”ärlig” understruket. 1917 blev han frisörbiträde och efter 3 år fullärd frisör. Vid sidan av sin hårda arbetstillvaro bildade han sig med konsthistoria och plöjde bibliotekshyllor med stor aptit. Speciellt intresserade han sig för förnuftsdyrkaren Herbert Spencers teorier och formulerade sin egen stoiska sanning med oden ”Skall man skapa verklig konst måste man söka stå ovan sitt eget öde”. Mest fokuserade han dock på konsten och lärde sig allt om färglära och en hel del konstteori. Han tecknade flitigt nästan jämt och en och annan akvarell med landskapsmotiv tillkom under söndagspromenaderna. 1920-21 gick han igenom en ”fullständig kurs i frihandsteckning via korrespondensstudier på Hermods och fortsatte sen med ”kurs i oljemåleri”, parallellt skötte han sitt arbete som frisör. Sommaren 1923 flyttar han till det lilla samhället Dals-Ed där han fick plats hos barberaren John Gustafson. I lilla "Ed" rådde ett lugnare tempo och Åke fick mer tid för måleri. Gustafsons hälsa vacklade, han var sjuklig och nervklen och långa perioder fick Åke den tunga arbetsbördan för den enda frisersalongen i Ed. I Ed träffade han också Inga, född i Norge av svenska föräldrar. Inga blev hans enda kärlek och mor till hans barn. Når Åke och Inga lämnade lilla Ed för att flytta till Göteborg lämnade han kvar några målningar hos Gustafson som var olycklig över att mista sin frisör och vän. Björn Axlund skriver i sin bok ”Färgformen-Åke Göranssons liv och konst” att ”Flaska och tillbringare” blev kvar i Dals-Ed 1924. Vad som hände stillebenet därefter är okänt fram till att nuvarande ägares mormors syster förvärvade målningen "någon gång på 1960-talet".
Formgivare
Åke Göransson föddes i Veddige i Halland 1902. Hans föräldrar var skomakaren Sven Göransson och dennes hustru Hanna. Sven Göransson går bort när Åke är endast tre år och han mor Hanna kommer att spela en viktig roll för Åke, både som familjeförsörjare och som stöd i tillvaron. Åke börjar så småningom arbeta som frisör samtidigt som han tecknar och målar för Hermods. Han trolovar sig med Inga Andersson. 1924 blir Åke Göransson deltidselev på Valands målarskola, men hans knappa ekonomiska situation tvingar honom att arbeta halvtid som frisörbiträde. Han var något av en enstöring, men på skolan ingick han i den krets av unga konstnärer som slöt upp kring läraren Tor Bjurström. Efter en kort period av glädje och tillhörighet börjar tendenserna till mental ohälsa att visa sig. Från 1932 förvärras hans tillstånd, han förklaras sinnessjuk och snart tar han sig knappt ut från sin mor Hannas etta i Landala. Det är också där som de allra märkligaste och intensivaste konstverken tillkommer. Avskild från världen målar han ständigt nya variationer av utsikten mot Egnahemsvägen i Landala, interiörbilder från den lilla enrumslägenheten och ofta finns modern Hanna närvarande i bilden. Kamraterna från Valand intresserar sig för hans dunkla målningar och vännen Ivan Ivarson förmår honom att lämna in tre verk till samlingsutställningen 1933 på Paletten i Göteborg. Utställningen får fin kritik och Göranssons konstnärskap uppmärksammas. Samtidigt går han emot en djup personlig kris och depression, det blir omöjligt att fortsätta måla och samtidigt försörja sin trolovade Inga och dottern Ingrid som fötts 1927. Måleriet de närmaste åren växlar med sinnestillståndet, det dunkla ställs mot det klara, ljuset mot mörkret. I längden kan inte modern förse honom med allt det målarmaterial han behöver och han börjar måla över gamla dukar. 1937 tas Göransson slutligen in på Lillhagen, Göteborgs nya mentalsjukhus. Han är i uselt skick, både psykiskt och fysiskt med en vikt på endast 48 kilo och tuberkulos i lungorna och fullt utvecklad schizofreni. Han kom att stanna där till sin död 1942.
Åke Göranssons konstnärskap hade sannolikt försjunkit i glömska om inte Arne Stubelius gjort ett spontant besök hos Göranssons mor Hanna en sommardag 1940. Stubelius arbetade på en monografi om Ivan Ivarson och ville kontrollera en del fakta. Av en händelse frågade han om det fanns några verk av Göransson kvar i hemmet. Efter några förvecklingar bad modern honom att resa sig ur kökssoffan och de lyfte på locket. Där låg det tätt med målningar, hoprullade, somliga övermålade och hopklibbade. Detta blev början till att Åke Göranssons konstnärskap till slut lyftes fram i ljuset. Genom inköp möjliggjorde Gösta Stenman räddningen av verken. De renoverades, klistrades på pannå och ramades. Utställningen på Modern Konst i Hemmiljö på Strandvägen i Stockholm 1941 mottogs mycket positivt och blev början till stor uppmärksamhet om Göranssons konstnärskap. Endast ett fåtal målningar tillkom på sjukhuset året därpå innan Åke Göransson gick bort i sviterna av mental utmattning och tuberkulos 1942.
Läs mer
