Utförd sommaren eller hösten 1872 under Ekströms stipendieresa i Norge dit han reste genom understöd av Karl XV. En målning med samma motiv finns i Kalmar Konstmuseum (utst. kat. Millesgården, Stockholm, "Per Ekström - August Strindberg. Yttre och inre landskap", jan-april 2000, sid 13, ill. i färg). Vid denna tid befann sig även Ernst Josephson i Norge. I ett brev berättar han att han stötte ihop med Ekström vid en fjällstuga (M. Hofrén, "Per Ekström. Människa och målare", 1947, sid 20): "Ekström har gjort några vackra studier".

Ekström återvände från Norge först efter kungens död den 19 september. Den 30 oktober skriver Strindberg att Ekström återvänt från Norge med en samling studier från fjällen (G. Söderström, "Strindberg och bildkonsten", 1972, sid 42). I samma brev nämner Strindberg att han själv målat, vilket är första gången han nämner sitt måleri. Den 9 oktober begravdes Karl XV, Strindbergs och Ekströms gemensamme beskyddare. Ekström berättar: "Det var ett svårt slag för mig, och jag sörjde uppriktigt den gode kungen. Och när begravningsdagen kom kunde jag inte förmå mig att gå ut och trängas med folkmassan, utan Strindberg och jag gingo ut till Djurgården och satte oss att teckna träd".

I en artikel om Karl XV som konstnär och mecenat diskuterar Strindberg Ekströms studier ifrån Norge: "varav frukten blev en samling utmärkta studier som exponerades. Något så poetiskt och i sitt slag vackert målat som Herr Ekströms heder eller norska högfjäll har man här hemma sällan sett...".

Ekström kom att ge Strindberg de viktigaste grunderna för hans måleri. Strindberg betraktade Ekström som en pionjär inom landskapsmåleriet: "Herr Ekström var en av de första som antog det nya sättet, och detta icke av nyhetsbegär eller auktoritetstro utan emedan detta sätt just lämpade sig för framställningen av det slags natur han blivit uppfödd vid".

I romanen "Röda rummet", där Ekström stått modell för Sellén, ger Strindberg en uppfattning om vad som så starkt tilltalade honom i Ekströms måleri. Även Carl Fredrik Hill slöt sig tidigt till Ekström, "den enda med geni på Akademien", och tillbringade en stor del av sin tid med att måla på dennes ateljé.