Anders Zorn

Katalognumret, av Ernst Malmberg beskrivet som ”en ’milstolpe’ i konstnärens produktion”, utfördes under den betydelsefulla vistelsen på Dalarö sommaren 1887. Emmas mor, Henriette Lamm, hyrde sedan 1879 sommarnöje på Dalarö och makarna Zorn hade även tillbringat föregående sommar, 1886, på platsen. Den första vistelsen mindes Zorn enligt följande i sina självbiografiska anteckningar: ”Hemkomna till Sverige bodde vi hos min svärmor på Dalarö och började jag genast gå lös på naturen, att lösa nya problem. Vad som nu tycks ha lockat mig särskilt var vattnets lek och reflexer, att riktigt få det att röra sig, sätta vågorna och allt i perspektiv och vetenskapligt förklara allt med minutiös skärpa. Också invecklade snår i granskog och törnbuskar, alltid med några figurer som med sin färg avbröt enformigheten i tavlan”.

Vattenskildringarna från Dalarö, sommaren 1886, präglas av Zorns oerhörda skicklighet som akvarellist och motivkretsarna baserades ofta på skildringar av sommargästernas bekymmerslösa tillvaro i båtar och på bryggor. När Anders och Emma återvände följande sommar önskade Zorn emellertid utveckla sitt måleri ytterligare: ”Hemkommen bodde vi åter hos svärmor på Dalarö där jag målade vågskvalp. Återigen vattnets lek lockade nere vid bryggan. Hur jag just denna sommar kom att försöka vad som ännu är mitt älsklingstema, den nakna kvinnokroppen ute, minns jag ej. […] Jag fick en av Akademien förskjuten modell (för tjock) karamellarbeterska, seglades av en gubbe på Dalarö ut till en närliggande ö och målade där några badande kvinnor efter denna frodiga flicka. En kombination av gråa klippor, tall, naket och vatten”.

Zorns produktion från Dalarö sommaren 1887 har av konstvetenskapen setts som den egentliga utgångspunkten för vad som kommit att betraktas som konstnärens kanske viktigaste motivkrets: ”naket i det fria”. En av de fylligaste beskrivningarna formulerades av Gerda Boëthius: ” ’Sommar’ är ur många synpunkter av särskilt stort intresse. Kompositionen är invecklad. Det är ett första, genomfört prov på hur han översätter den japanska konstens plan, volymer och accessoarer till realistisk natur och understryker rörelse och spänning med ett fåtal figurer. En hög klippa till höger, tallar med japanskt mjuka barriga grenar, en utblick över vatten, vars yta bryts av en badande, medan en annan flicka står vid stranden med ryggen mot åskådaren. Sol och ljus leker över vattnet, stranden är mörk och valörerna i tallarnas grönska, klippor och sand äro iakttagna på ett raffinerat sätt. Det är, som han själv framhållit, första gången han målar kvinnokroppar mot vatten och klippor, och man kan säga att det även är inledningen till hans friluftsstudier av detta slag. Badliv i vår tids mening förekom ej, men den som rodde och seglade i vikarna kring Dalarö såg ofta badande och att Zorn bör ha fått inspirerande synintryck av detta slag på sina färder ligger nära till hands att antaga” (”ZORN. Tecknaren-Målaren-Etsaren-Skulptören”, 1949).

Även vår tids framstående kännare av Zorns konstnärskap har funnit katalognumret väl värt att framhålla. Hans Henrik Brummer, exempelvis, skriver: ”Han fann sina motiv i den yttre skärgården långt borta från badortens bryggor och stränder. I sina första försök att låta den nakna kvinnokroppen förenas med den omgivande naturen var han emellertid inte oförberedd; han var på väg att finna en penselskrift som gav honom ökade möjligheter att fånga ljusets avmaterialiserande inverkan på landskapet, dess förmåga att upplösa konturer och kroppslighet. Huvudnumret från denna period, Sommar, utfördes i akvarell, men han hade samtidigt börja studera sina motiv i olja. Till 'Sommar' utförde han en oljeskiss. Den återger den på klippan sittande modellen i en dämpad dager, det reflekterande ljuset har fått en reducerande effekt. Zorn har i en sober kolorit med en grå grundton givit sin modell en fint modellerad rondeur, som upprepades i den stora akvarellversionen. Men han studerade också sina motiv, i både olja och akvarell, i en starkare dager och lät vattnet, klipporna, vegetationen och den nakna kvinnokroppen reflektera solljuset i en klarare kolorit. Genom tallvegetationen uppstod beskuggade zoner, där ljuset återstrålades i mörkare klanger. Dessa ljusförhållanden förekommer på en serie bilder av ett strandparti i japanskt perspektiv och här lyckades Zorn ganska väl smälta samman ’gråa klippor, tall, naket och vatten’ till ett enhetligt valörmåleri” (”ZORNMCMLXXXIX”, 1989).

Brummers resonemang knyter an till Boëthius som fortsatte sin analys av katalognumret: ”Han börjar också nu att modellera klipporna och på sitt speciella sätt taga ut deras skönhetsvärden i färg och form. Som intet annat gåvo de en möjlighet att leka med varma och kalla toner genom att kyla av färgen till kallt grått eller göra den innerligt varm med en röd grundton, som skimrar fram och som då och då fångas upp av en röd färgklick. Figurernas inplacering är raffinerat studerad i sin skenbara tillfällighet och den lilla stående modellen på skäret t. v. ute i vattnet ger en sådan där fixpunkt, som han älskade att sätta in för att leda blicken. Tallens spretande ris i nedre högra hörnet strävar diagonalt uppåt; tallgrenarna överst t. h. och den övre modellens blick och rörelse understryker en linje eller snarare en målerisk effekt, en ljusning, som bildas av reflexer i vattnet. Den framträder egentligen endast i färg – så känsligt nära ligga valörerna – och är en förbindelseled mellan skäret och tallbuskens mest markerade stam i nedre högra hörnet. Flickan på skäret markerar en distinkt rörelse uppåt och bidrar tillsammans med den kraftiga horisontlinjen att balansera det övre hörnets tyngd och diagonalrörelse. Det har här påpekats flera gånger, men från och med denna tid skulle det på ett alldeles nytt sätt spela in i hela hans konst. Nu var han färdig att använda sina rön och intryck och hade arbetat in de idéer, som han fängslats av, i sin egen stil”.

Katalognumrets komposition med tallen i förgrunden är inspirerad av den japanska träsnittskonsten, vid denna tid högsta mode i konstnärskretsar, vilket även det berörts av Boëthius: ”Man kan ofta peka på att direkta motsvarigheter finnas till kompositioner i denna sommars arbeten och japanska träsnitt. Han förvärvade också en ganska stor samling dylika”. Sättet att beskära motivets olika delar har sitt ursprung i denna typ av grafik men kan även härledas till, den då ganska nya, fotokonsten. Birgitta Sandström berör detta faktum i sin analys av en annan av Zorns skärgårdsakvareller (”Kyrkviken vid Lidingö”, 1883, Zornsamlingarna Mora): ”Kameratekniken hade utvecklats och blev mer tillgänglig för gemene man, som kanske inte brydde sig om att komponera sin bild utan tog ’snapshots’, bilder som tog ett avsnitt av det man hade för ögonen för tillfället. Det var linsen som begränsade bildens ytterkanter, inte fotografen, och resultatet kunde bli avskärningar liknande dem på denna akvarell. Den höga horisonten, ett arv från impressionisternas sätt att komponera, bidrar till att ge bilden djup och koncentration” (”Zorn. Mästerverk”, 2010). Även om Sandströms initierade analys handlar om ett annat verk äger påpekandet giltighet vid betraktandet av katalognumret.

Avslutningsvis citeras Tor Hedberg vilken år 1923 nedtecknade följande: ”Sommaren 1887, som tillbragtes hos svärmodern på Dalarö, betecknar som sagt en avgörande vändpunkt i Zorns konstnärsbana. Det var nu han kom in på studiet av naket i fria luften, av badande kvinnor, det som sedan blev hans älsklingstema och som han aldrig tröttnade att i skiftande former upprepa. […] Det var det befolkade landskapet han älskade, icke den ödsliga vildmarken. […] Redan i hans första vattenbilder, de från föregående år härstammande Dalaröstudierna, ingå figurerna som en integrerande del: roende fiskare eller barn, sommarklädda damer på bryggorna. Men samhörigheten med vattnet, som ännu i främsta rummet tjusade honom, blev icke nog intim och så kom helt naturligt badmotivet som den sökta lösningen. Han fick så även ensamhet och ostördhet för sitt arbete, kunde söka sig längre ut i skären, till friskare och mera oberörda motiv, och så fick han till slut stoff för den hedniska, ungdomligt sensuella lyckoberusning som fyllde honom och var ett med hans skaparglädje. […] Den C.R. Lamm tillhöriga, välkända akvarellen ’Sommar’ vittnar högt om detta mästerskap” (”Anders Zorn. Ungdomstiden 1860-1893”).