Edvard Munch

Edvard Munchs första litografiska alster "Pubertet" (Sch. 8. Woll 14) ser dagens ljus 1894, endast två år innan utförandet av "Det syke barn I". I början av våren 1896 beger sig Munch till Paris där han sammanträffar med Auguste Clot - mästartryckaren som till fullo behärskade den svåra och krävande konsten att trycka färglitografier. Munchs drygt årslånga vistelse i Paris karaktäriseras av ett intensivt och frenetiskt skapande, inte mindre än 35 olika litografier kommer till under denna tid (därtill över dussinet träsnitt och lika många etsningar). Merparten av produktionen från tiden 1896-97 hör till den mest framträdande och centrala, likväl som de idag kända och eftersökta grafiska verken av konstnären. En av de viktigaste litografierna är just auktionens "Det syke barn I". Motivet med den sjuka flickan, vars hår faller i tunga lockar över huvudkudden utgör blickfånget i en oljemålning från 1886. I målningen återfinns även en kvinna sittande till höger om flickan, dock har Munch valt att koncentrera all kraft och uppmärksamhet på flickan i den litografiska varianten. Fokus är nu helt och fullt på det vackra men samtidigt plågade ansiktsuttrycket hos flickan. Vad känner hon? Vilka tankar och drömmar far genom hennes sinne? Är det förhoppningen om ett tillfrisknande som de febertyngda ögonen söker, eller lyckliga stunder i det förflutna som utspelar sig framför den i fjärran skådande blicken? Bilden väcker hos en betraktare ofrånkomligen starka känslor av medlidande och värme för den utsatta flickan. Häri ligger också styrkan - konstnärens förmåga att förmedla något av känslorna från sjukbädden. Vi förnimmer något av det hopp som trots allt tycks skymta i fjärran, en önskan om tillfrisknande och en lycklig tillvaro.
De olika nyanserna av rött och gult bidrar helt säkert till vår upplevelse av värme och närhet som motivet utstrålar. "Det syke barn I" är den enda egentliga flerfärgslitografi som Munch någonsin utförde. Nyckelstenen färgades in i svart eller rött (som är fallet med auktionens exemplar) och varierades sedan med kompletterande tryckstenar i rött, brunrött, gult eller ljusblått. Munch ansåg själv att motivet med den sjuka flickan var ett av de viktigaste i hans produktion. Gerd Woll beskriver i "Edvard Munch. The complete Graphic Work" (sid 14) vad som hände med de litografiska stenarna efter det att Munch lämnat Paris; "When Munch left Paris in May 1897... Several of the stones were later transported to Germany, finally to reach Norway. However, peculiarly enough, the stones for The Sick Child were not amongst them, despite the fact that Munch considered this to be one of his most important subjects, and in fact that it is the only true multicolored lithograph he ever produced". Sannolikt tillät Munch att en upplaga om circa 100 exemplar fick tryckas och att stenarna förstördes 1897.