Rolf Hanson

Trappor har genom tiderna förekommit flitigt som motiv inom både måleri och fotografi. Den trappa som Rolf Hanson använder som utgångspunkt för sin prisbelönta studie Runtom trappa finns i Montigny-sur-Loing i Frankrike. Det är en stentrappa som även syns i en av Carl Fredrik Hills mest kända målningar från 1876. Hansons målningar är utförda med mer eller mindre perspektiv och rumsdjup men det är framförallt hans skickliga färgbehandling och mustiga kolorit som gör dem så attraktiva. Värmen i kulörerna strålar ut ur bilden och kan hetta upp vilket fruset hjärta som helst.

Hansons strävan mot att upphäva rummet och bryta upp sitt motiv gör att något så trivialt som en trappa kan avmålas gång på gång utan att bilden blir mindre intressant, inte minst beroende på hans fantastiska förmåga att skapa balanserade kompositioner. Dessa upprepningar blir istället en fördjupning där Hanson varierar ett tema och prövar olika förhållningssätt till motivet. Trappan som motiv används ofta för att förstärka avstånd eller markera djup i bilden. Här är den sedd nedifrån, så att Hanson kan dra full fördel av ljusspelet över stegen, de belysta horisontella ytorna och de skuggade framkanterna. Detta perspektiv vidgar bilddjupet och riktningen hjälper betraktaren att hitta in i bilden. Målningarna i sviten Runtom trappa är bilder som man inte betraktar utan istället upplever beroende på att de med sin storlek verkar kunna omsluta betraktaren. Samspelet mellan bildyta och bildrum skapar spänning i bilden och visar verkligen prov på Hansons stora yrkesskicklighet, han hanterar både pensel och palettkniv med bravur.

Magnus Jensner på Dunkers kulturhus beskriver bildsviten Runtom trappa i boken som gavs ut i samband med Hansons utställning i Helsingborg. Så här skriver han om auktionens målning: ”Den bild som skiljer ut sig ifrån de andra är nr VIII. Vi har här kommit mycket närmare trappan, den upptar nästan hela bilden, men väl uppe på krönet öppnar sig bilden mot ett bakomliggande landskap. En kvällshimmel skymtar mellan växtligheten och den antydda byggnaden bortom trappkrönet. I trappan finns en färg som beter sig olika beroende på hur man väljer att uppfatta den. Med trappans perspektivbildning uppfattar man det som om färgen rinner, en rörelse nerför trappan. Försöker man vända upp trappan mot bildplanet, eller bara väljer att betrakta steghöjden på trappan som en yta, blir det ett färgplan som i kompositionen agerar mot de omgivande grå fälten.”