"Självporträtt i prickigt, grönt"
Signerad Lena Cronqvist. Utförd 2004. Duk 131 x 90,5 cm.
Galleri Lars Bohman, Stockholm.
Galleri Lars Bohman, Stockholm, "Self-portraits", 14 januari-19 februari 2006.
Galleri Lars Bohman, utställningskatalog "Self-portraits", 2006, avbildad helsida.
Lena Cronqvists ”Självporträtt i prickigt, grönt” ingick i den svit av självporträtt hon visade på en galleriutställning 2006. Denna svit bröt till viss del med hennes tidigare måleri, där barn och miniatyrfigurer av vuxna varit hennes följeslagare tillsammans med föremål av olika slag. I denna serie av självporträtt framträder hon däremot helt ensam och hon har skulpterat med färgen för att få fram mimik och uttryck. Cronqvists konst har alltsedan debuten 1965 på Galerie Pierre uppehållit sig vid existentiella och mångbottnade teman där människans villkor fått stå i centrum. Med säregen närvaro har hon skildrat tiden efter sonens födelse, sjukdomstiden som följde, föräldrarnas bortgång, små flickor som först poserade ganska stillsamt och som senare agerade ömsom lekfullt och ömsom grymt och spefullt. Livet och döden låter hon flanera sida vid sida på livets scen och hon lyfter fram det personligt upplevda till att bli en del av en allmänmänsklig historieskrivning och erfarenhet.
I Cronqvists måleri ryms både tragik och komik och som få lyckas konstnären balansera dessa motpoler på en knivsudd. I ”Självporträtt i prickigt, grönt” har konstnären placerat sig stående med armarna hängande utefter sidorna. Ljuset faller in från sidan och målningen känns omedelbar och direkt, och skuggan som täcker den ena delen av ansiktet gör att hennes ögon lyser skarpt. Blicken är klar och viker inte undan. Den starka gröna färgen vibrerar intensivt och lyfter fram modellen som med sin prickiga tröja kontrasterar mot den monokroma bakgrunden. Konstnärens underfundiga min lämnar inga ledtrådar om vad hon tänker och känsloläget förblir motsägelsefullt och svårdefinierbart. Cronqvist skulpterar opretentiöst med sin egen kropp och självporträttet är både starkt närvarande och humoristiskt.
Lena Cronqvist är född och uppvuxen i Karlstad. Konstintresset vaknade tidigt och hennes första studier ägde rum i England, vid Bristols Konstskola. Väl hemkommen därifrån upptog hon studier vid Konstfack men hon lämnar efter en tid denna institution för att gå vidare till Konstakademin då hon sökte större utrymme för att kunna utveckla sitt måleri. Just "Måleri" i ordets mer traditionella bemärkelse handlar det om när man synar Lena Cronqvists måleri. Förvisso är hon en konstnär i den stora moderna traditionen med Edvard Munch och Francis Bacon som inspirationskällor men hennes konsthistoriska referenser är många och kärleken till "hantverket" går inte att ta miste på. Lena Cronqvist är en mycket driven "kolorist" och excellerar inte sällan i de mest osannolika färgkombinationer - få har väl lyckats måla så varmt och så kallt på samma gång som Lena Cronqvist. Hennes motivvärld ter sig för många mycket utmanande och alltför privat. Hon använder ofta sig själv som modell - gärna i vardagliga situationer som laddas med skarp psykologisk karaktär. Hennes "madonna-bilder" från 1970-talet är ett bra exempel på detta. Hon vänder också våra blickar bort från det konventionella, inte minst är hennes sätt att porträttera och avbilda flickor spännande. Hos Lena Cronqvist är flickorna fula, elaka och allmänt obehagliga - en mycket stark kontrast till hur flickor vanligtvis framställs och framställts genom konsten. Under senare år har Lena Cronqvist arbetat med att utforska åldrandet med sig själv som modell - hon är en konstnär som ständigt söker nya, mycket mänskliga teman. Hon är även en mycket skicklig skulptör och flera av hennes bronsskulpturer har sålts för ansenliga summor på auktionsmarknaden. Lena Cronqvist har även en fin grafisk produktion, av vilken den s k "Strindbergsmappen" är den mest kända. Till hennes mest kända verk hör bl a "Trolovningen" - en parafras på Jan van Eycks ikonografiskt symboltyngda målning "Arnolfinis Trolovning". Det är konstnären och maken Göran Tunström som är huvudpersonerna och symboliken är minst lika tung men bär helt andra betydelser; hos van Eyck finns en hund = trogen, den är hos Lena Cronqvist ersatt med en katt = går sin egen väg!
Läs mer