Einar Jolin

Sommaren 1914 återvänder Einar Jolin till Stockholm efter fyra år i den franska huvudstaden. Han hade som många av sina svenska konstnärskollegor gått i lära hos Henri Matisse och där utfört rader av modellstudier och skaffat sig en spontan och naturlig snabbhet i penselarbetet. Första världskriget bryter ut i Europa samma sommar och planerna på att återvända till Paris skjuts på framtiden. Istället får Jolin tag på en ateljé på söder i Stockholm, på Fiskargatan 9, i det s k ”Skandalhuset”. Från ateljéfönstret hade han en hänförande utsikt över staden, Strömmen och inloppet. I denna ateljé tillkom under åren 1914-15 några av Jolins mycket högt skattade och berömda stockholmsskildringar. Från denna tid stammar bl a ”Utsikt över Riddarholmen” (i Moderna Museets ägo), ”Utsikt mot Kastellholmen” (Malmö Konstmuseum) samt ”Strömmen med Skeppsbron” (Stockholms Stadsmuseum).

Efter hemkomsten från den första frankrikeresan är Jolins måleri som mest expressivt. Han förhåller sig relativt fritt till motivet och målar med en frihet och en direkthet som kommer väl till uttryck i den aktuella målningen, ”Skeppsholmen med ’Vanadis’”. Koloriten är i grunden jolinskt blond, raden av byggnader i Gamla stan på bortansidan vattnet går i blekrosa och gult och sommarhimlen är återgiven med ett spann av ljusa pastellfärger. Utmed Skeppsholmskajen ligger de gamla örlogsfartygen ”Eugenie” och ”Vanadis”. Fartygskropparna bryter av med sin svärta och de sommarfagra träden har antagit högsommarens djupt blågröna nyans. Ångfregatten ”Vanadis” började byggas redan 1859 och var formellt ett stridsfartyg, men fungerade i praktiken dock som ett seglande övningsfartyg. 1883-85 genomförde ”Vanadis” en världsomsegling och efter att hon tagits ur tjänst 1893 fick hon fungera som kasernfartyg vid Skeppsholmen. Där låg hon långskepps med ”Eugenie” tills denna upphöggs 1919. ”Vanadis” fanns däremot kvar på samma plats ända fram till 1938.

Stockholm förblir ett kärt motiv och under hela sin levnad återkommer Jolin till hemstadens olika kvarter och promenadstråk, oavsett om staden badar i vårsol eller vinterdis. Jolin uppskattade helhjärtat den exteriör som Stockholm kunde erbjuda. Om mötet med denna ”natur” och med människans upplevelse av densamma skriver Jolin bl a i Tidskriften konst 1913-14 ”Naturen är underbar, men ett fotografi är ingenting, därför att naturen först är underbar då den är sedd och uppfattad af en stor människa, och den stora människan ser alltid och känner något visst inför naturen, som hon vill återgifva”.