Bror Hjorth
"Spelman"
Signerad Bror Hjorth på sidan. Utförd på 1920-talet. Bemålad trärelief 50 x 20 x 6 cm.
Utställningar
Liljevalchs konsthall, Stockholm, "Hjorth-Giacometti", 23 september 2006 - 1 januari 2007.
Övrig information
Musiken och framförallt folkmusiken spelade en betydande roll för Bror Hjorth och dennes konstnärskap. I ”Mitt liv i konsten” från 1967 skriver Hjorth själv: ”Några ord om mitt förhållande till vår folkmusik är kanske nödvändiga. Jag har känt mig som en spelman i trä och sten och lera med spelmannens begränsning men också med hans inlevelse i naturens mystik: stora skogar och brusande forsar. […] Folkmusiken har alltså haft en djupgående betydelse för mig. Jag har gått tillbaka till den, känt samhörighet med den i mitt arbete”.
Hans-Olof Boström kommenterar Hjorths förhållande till folkmusiken i sin biografi ”Bror Hjorth 1894-1968”: Bror Hjorth fann i folkmusiken det äkta och ursprungliga, det ’primitiva’, som den klassiska konsttraditionen och den klassiska konstmusiken i stor utsträckning förlorat kontakten med. Samma ursprunglighet strävade han efter i sin egen konst; han kallade sig primitivist. ’Vildskapen. Fulheten och råheten finns i spelmansmusiken som i den moderna konsten och i min egen konst’, har han en gång sagt”.
Med konstnärens utpräglade känsla för såväl volym som kolorit rörde sig Hjorth obehindrat mellan måleriet och skulpturen i sitt skapande. Oljemålningarna präglas ofta av de avbildade modellernas skulpturala och volymbetonade framtoning samtidigt som flertalet av Hjorths skulpturer är polykromt bemålade med klara oblandade färger. Inom Hjorths produktion är det kanske framförallt trärelieferna som talar starkast till betraktaren. I dessa kombinerar Hjorth skulptörens känsla för volym och kontur med den expressionistiske målarens klara och starkt lysande palett och upphovsmannen framstår genom sin häpnadsväckande konst som en svensk Gauguin.
Formgivare
Bror Hjorth (1894-1968) är en av de mest betydande och uppskattade konstnärerna i svenskt 1900-tal. Han växte upp i Dalboda i Björklinge socken ett par mil norr om Uppsala. Han fick en internationell skolning: 1919-1920 i Köpenhamn, 1921-1925 i Paris, som elev till den berömde skulptören Antoine Bourdelle, som i sin tur varit elev till Auguste Rodin. Bror Hjorth stannade kvar i Paris 20-talet ut och återvände först 1930 till Sverige. Bror Hjorth kom att bli målare i lika hög grad som skulptör. Han stora intryck av Bourdelle och Rodin, men han påverkades och inspirerades även av kubismen, folkkonst och afrikansk skulptur. Bror Hjorth intresserade sig särskilt för folkmusik vilket återspeglar hans motivvärld. Kombinationen av modernism och det folkliga frambringar ett unikt konstnärligt uttryck. Med sitt robusta formspråk och sina starka färger förmedlar hans konst livsglädje.
Bror Hjorth har även utfört många verk med religiösa motiv, flera av dem för kyrkor runt om i landet, bl a den väldiga Laestadiustriptyken för Jukkasjärvi kyrka. Utanför tågstationen i Uppsala finns sedan 1967 ett av Bror Hjorths kanske mest kända verk, Näckens polska. Bror Hjorts konstverk är mycket efteraktade på den skandinaviska auktionsmarknaden och betingar oftast höga summor. För några år sedan såldes den välbekanta monumentalmålningen "Kafferep vid Långsjön" för 12,5 miljoner. Enklare teckningar och skulpturer i gips eller terracotta säljs företrädelsevis på mindre auktioner.