"Badande"
Signerad VN. Utförd 1926. Duk 75 x 81 cm. Skiss till målningen "Gamla slussen" a tergo.
Svenska Konstutställningen i Belgien och Holland 1934.
Eskilstuna Konstmuseum, "Vera Nilsson", 25 februari-8 april 1990, kat nr 26.
Lunds Konsthall, "Vera Nilsson", 21 april-4 juni 1990, kat nr 26.
Göran M. Silfverstolple "Vera Nilsson", 1986, sid 64-65, den andra versionen avbildad.
Vera Nilsson och hennes dotter Ginga tillbringade somrarna på Öland. 1926 målade Vera två stora dukar med titeln "Badande" och en mindre studie med samma tema. Initialt får man intrycket att de båda versionerna är identiska, men vid en närmare granskning finner man att landskapets formationer skiljer sig och de är dessutom delvis spegelvända. Motivet fann Vera Nilsson vid ett badställe i Borgholm, kallad "Kobadet". Landskapet är stillsamt vackert och lite ödsligt. Den vassa stenen som sticker upp i vattnet ger associationer till en fartygsför som sjunkit och de små vindpinade växterna på stranden känns ensamma och utlämnade. Kvinnan med vänd rygg mot betraktaren kammar sakta sitt hår. I stark kontrast till det stillsamma är dock hennes muskulösa ryggtavla och kraftiga armar som utstrålar enorma krafter. Himlen förstärker det dramatiska med oroväckande molnformationer. Kontrasterna mellan det milda, skimrande ljuset i rosa, gult, violett och den starka människan vid det kavlugna havet imponerar. I den av samtiden uppskattade essäen "Drömmen om badstranden" av Ivar Harrie finner man beskrivningen av kropparnas befrielse från snörliv och fadermördare då de nådde stranden och havet. I Harry Martinsons "Nomad" finns en dikt med titeln "Badstrand", som handlar om badande kvinnor. I den primitivistiskt färgade konsten och litteraturen vid denna tid var det oftare kvinnor som badade än barn. Badande kvinnor återfinns i böcker av Lundkvist, Martinson, Asklund, Lo-Johansson, Moberg och Moa Martinson. Det var "sexualromantikens favoritscen". Badstrandsmotivet var så vanligt i tidens konst att den mer politiskt medvetne Ivar Lo-Johansson härsknade till mot arbetarmålarna för att de hellre ville gassa vid badstranden i stället för att stå i åkern längre inåt landet och måla arbetare!
Vera Nilsson anknyter i sin målning "Badande" också mer till den klassiska traditionen att skildra naket, långt ifrån de badscener som visades på Salongerna på 1800-talet med titlar som "Våren", "Sommaren". "Badande" blir i Vera Nilssons måleri en monumental bild av människans styrka i en värld fylld av ensamhet och okända hot.
A tergo upptäcker den nyfikne en skiss till Vera Nilssons kända målningen "Gamla Slussen" med två grälande hamnsjåare.
Vera Nilsson är främst känd som bildkonstnär, född i Jönköping. Hon är utbildad vid Tekniska skolan i Stockholm, vid Konsthögskolan Valand i Göteborg och på Académie de la Palette i Paris. Hon gör sin första utställning i Köpenhamn tillsammans med Mollie Faustman. Samma år, 1922, ställer hon som enda kvinna ut på Liljevalchs konsthall tillsammans med ”Falangen”. Falangen var en sammanslutning av 17 svenska konstnärer där stommen utgjordes av tidigare elever hos Henri Matisse: Leander Engström, Arvid Fougstedt och Einar Jolin. Vera Nilson var expressionist och målade ofta med kraftfulla penseldrag och intensiva färger. Hon inspirerades ofta av både El Greco och Vincent van Gogh. Som första kvinnan på 1900-talet blir hon invald i Konstakademin och tillsammans med Sigrid Hjertén är Vera Nilsson en av Sveriges främsta kvinnliga konstnärspionjärer.
Läs mer