Fotograferad och registrerad på Svenska porträttarkivet. (SPA 1925:415)

Johan Henrik Scheffel föddes 1690 i Wismar i svenska Pommern. Han började sin konstnärliga utbildning i hemstaden och fortsatte sedan sina studier i Berlin, Paris och Nederländerna. Omkring år 1723 kom han till Stockholm och flyttade in i huset på Prästgatan 74 där han blev kvar i mer än ett kvartssekel. När Scheffel anlände till Sverige var han redan en internationellt fullärd porträttör. Till en början samarbetade han med David von Krafft under dennes sista år. Krafft hade varit en av karolinernas förnämligaste porträttörer och när han avled låg det nära till hands att Scheffel som verkat i hans ateljé skulle överta hans uppgift. Under det första decenniet av Scheffels vistelse i Sverige utgör militärporträtt den väsentligaste delen av hans produktiva verksamhet, men till skillnad från Kraffts måleri kom Scheffels arbeten aldrig att präglas av dennes allvarstyngda stämning. Istället närmade sig Scheffel rokokon och blev vår främsta övergångsmästare till denna nya stil. Scheffel samlade tidigt en hängiven kundkrets kring sig bland adeln och det förmögna borgerskapet. Ett av de första uppdragen i Stockholm, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till en riklig hemgift och ett lyckligt äktenskap med fröken Bergstedt. Någon ledande hovmålare blev Scheffel dessvärre aldrig men hans ljusa och lätta rokokostil nådde stor uppskattning och han blev en mycket omtyckt porträttör. Hans berömda produktion räknar närmare 700 porträtt. När Scheffel på äldre dagar drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sina närmaste var han en spänstig och förmögen gammal man. Han nådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion.