Ernst Josephson
För konditionsrapport kontakta specialist
Interiör från Dalarna
Duk 33 x 47 cm.
Proveniens
Tidigare i konstnären Gustaf Cederströms samlingar (vunnen på Konstföreningens lotteri på 1870-talet av Cederströms far).
Sigurd Conradson.
Utställningar
Liljevalchs konsthall, Stockholm, "Ernst Josephson - Minnesutställning", 10 feb - 11 mars 1951, kat nr 52.
Litteratur
Erik Blomberg, "Ernst Josephson -från Näcken till Gåslisa", 1959, upptagen under år 1873, sid 399.
Övrig information
Ernst Josephson hyste i sin ungdom på 1870-talet ett stort intresse för det genremässiga och romantiska i allmogemiljöer.1872 reste och vandrade han tillsammans med norrmannen William Peters genom Numedalen i Norge i Tidemans och Gudes fotspår. Där fängslades han av traktens skönhet, men också av den ålderdomliga bebyggelsen och levernet. Att svärma för lantlivet låg i tiden, särskilt hos Almquist, som Josephson säkert kommit i kontakt med, fanns vurmen för den "obesmittade" naturen och de oskuldsfulla människorna. Ernst Josephson älskade de okonstlade livsformerna och hyste ett stakt förakt för städernas flärd, där han kände sig främmande och oerfaren vid denna tid.
Sommaren 1873 begav han sig till Dalarna, ett landskap som var relativt oberört av stadskulturen, men välbesökt av den tidens entusiastiska folklivsskildrare. Han besökte Leksand-Orsa-Mora och såg valsverket i Smedjebacken och Falu gruva och slutligen stannade han upp i Skattungbyn. Längs sin resrutt fann han stuginteriörer och miljöer som var oförstörda och naturliga, människor klädda i vackra folkdräkter och det svenska skogslandskapet som visserligen inte kunde mäta sig med det norska vidderna. Han tilltalades av den fasta snidade inredningen och bruksföremålen. I "Interiör från Dalarna" sitter den söta flickan och broderar, hon är klädd i yllekjol och varm pälsbrämad skinnjacka och ett milt ljus silar in från de spröjsade fönstren. I Sverige blev hans måleri mildare, en mjuk lyrik vilar över motivet som ger blir ett behagligt tidsdokument i vår tid.
Formgivare
Ernst Josephson var en svensk bildkonstnär född i Stockholm. Han studerade vid Konstakademien i Stockholm, vid Ecole des Beaux-Arts, på Louvren samt på resor till Holland, Italien och Frankrike. Josephson organiserade och ledde opponentrörelsen som motsatte sig Konstakademiens arbete och krävde en modernisering och reformering av konstutbildningen och konstnärsstödet. I opponentrörelsen ingick även konstnärer som Richard Berg, Nils Kreuger, Karl Nordström, J.A.G. Acke, Gustaf Fjaestad och Eugène Jansson. Två kända verk av Josephson är ”David och Saul” från 1878 och ”Strömkarlen” från 1884. Som porträttmålare utförde han en rad storartade bilder bl.a. av konstnärskollegor och landskapscener, präglade av psykologisk skarpblick och vittnande om hans lysande färgbegåvning. I stora skildringar med historiska och bibliska motiv framträder ett dramatiskt färg- och ljusspel i målningarnas många detaljer. Hans liv kom att präglas av personliga tragedier inom familjen jämsides med stora framgångar som konstnär, dock inte av ekonomiskt slag. Utblottad började han ägna sig åt spiritism och religiösa grubblerier och drabbades av sinnessjukdom. Under sjukdomstiden skapade han ett stort antal visionära målningar och teckningar med motiv från sagornas och myternas värld. Josephson är en av Sveriges främsta konstnärer genom tiderna.
Representerad på alla stora museer i Sverige samt i Danmark, Norge och Finland.