Cecilia Edefalk

Cecilia Edefalks monumentala målning Baby föreställer en kvinna som avslappnad vilar i ett hav av oljefärg. Edefalk påbörjade målningen 1986 när hon gick sista året på Konstakademien och visade den på sin debututställning på Galleri Wallner i Malmö 1988. Målningen kompletterades nästan tjugo år senare med en filmad projektion och ställdes ut i avdelningen Art Unlimited under ArtBasel 2006. Filmen visar en stillastående närbild på kvinnans ansikte och vi kan följa hur dagsljusets reflektion på målningen sakta förklingar i ett blåtonat mörker. Kombinationen av ett orörligt motiv som dokumenterats över en längre tid återkommer i Edefalks nya videoinstallation 24-Hour Venus (2009) som just nu visas i Medelhavsmuseets utställning Vita lögner.
Även om kvinnan i Baby är centralt placerad på duken utgör hon inte målningens självklara brännpunkt. Hennes figurativa gestalt både står fram ur och sjunker in i den omgivande färgen. Detta på samma gång lugna och rastlöst pendlande läge ger målningen en obestämd pågående karaktär som formar sig till ett drama mellan kvinnan och färgen. Hennes uttryck är närmast av ett sömngångaraktigt slag. Ögonen är öppna men hon är ändå frånvarande – djupt försjunken i tankar. Det är hennes ansikte, händer och fötter som tydligast lösgör sig från färgens indränkande utbredning. Även om några av kroppsdelarna inte är avslutade, utan hänger livlöst i färgens rymd. Kvinnans kropp har lösts upp till förmån för färgens.
De tvära kasten mellan närskådandet av färgens fysiska uppenbarelse och överblickbarheten i porträttet skapar verkets komplexitet. En perspektivisk struktur som också blir påtaglig genom att färgytornas samtida utseende står i skarp kontrast till motivets återblickande drag. Det är uppenbart att målningen arbetade i ett tidsmässigt spann redan innan den utökades med filmens ”rörliga” återgivning av sig själv.
Baby kan läsas som ett självporträtt. Inte så att motivet skulle föreställa Cecilia Edefalk, men att verket ändå fungerar som en symbolisk framställning av den måleriska akten. Målningen avspeglar konstnärens intensiva gemenskap med bilden. Och kvinnans gestalt används i den som ett hjälpmedel för betraktarens identifikation. Målningen bevarar de handlingar som tillsammans bildar dess framträdande. Såsom teckningen, färgen, palettknivens energiska skrift, figurationen och storleken på bilden. Men målningens kanske mest iögonenfallande beståndsdel är ljuset. Varifrån kommer dess skimmer av liv?

Magnus Bons