Självporträtt
Signerad Ola Billgren och daterad 1973 a tergo. Duk 55 x 75 cm.
Moderna museet, Stockholm, "Ola Billgren - en retrospektiv", 1991.
Rooseum, Malmö, "Ola Billgren - en retrospektiv", 1991.
Galleri 69, "Ola Billgren målningar 1963-73", 1973, avbildad med helsida i färg kat nr 87.
Utställningskatalog Moderna museet och Rooseum, "Ola Billgren- en retrospektiv", 1991, avbildad sid 50-51.
Runt 1962 lämnade Ola Billgren det lyriskt vackra och traditionella måleriet för det fotorealistiska. Radikalt bröt hans nya uttryckssätt med modernismens världsfrånvändhet och sökte sig istället till den samtida mediala bildvärlden med foto, reklam och film. Måleriet fick en ödslig, melankolisk karaktär och människorna blev ensamma bland tingen. Hans fotorealistiska måleri inspireras av bl a författarna Claude Simon och Alain Robbe-Grillet och deras "objektivering av verkligheten i berättelserna om samtidsmänniskan och hennes ensamhet".
Arne Ring Petersen skriver i "Måleri-Paintings"; "Många av Billgrens motiv från 60-talet verkar följa kamerans urvalsprinciper. Mest av allt påminner de om snapshots bortsoreterade ur familjealbumet. Eller som stillbilder ur en dokumentärfilm, där kameran inte fokuserar på ett utvalt motiv, utan befinner sig mitt i en panorering, på väg någonstans. De bär prägel av att vara slumpmässiga utsnitt som gör betraktaren plågsamt medveten om att de bara är brottsstycken av ett mycket större sammanhang i tid och rum vars viktigaste nycklar befinner sig utanför bildytan".
Billgrens målningar innehåller ledtrådar som väntar på betraktarens tolkning, deras egenart gör betraktaren medveten om sin plötsliga upplevelse av sitt eget seende. Människan i sin dagliga omgivning blir det centrala ämnet för Billgren på 70-talet. Årtiondets allmänna intresse för socialrealistiska vardagsskildringar tolkar Ola Billgren med den psykologiska karakteristiken. Han skildrar samspelet mellan människa och miljö på ett sådant sätt att rummet levandegör personens sinnesstämning. Hans modeller avbildas ofta frontalt, de stirrar oss i ögonen, men tycks samtidigt vara inkapslade i en egen glasbubbla av kontaktlöshet. Interiörerna är både "själsliga" och "tingsliga" på samma gång. Ola Billgren ger sina konstverk ett sken av nyktert fotografiskt registrerande som han blir ensam om under denna omvälvande period av 1900-talet.
Ola Billgren föddes 1940 i Köpenhamn men var verksam i Sverige. Billgren var autodidakt och skolades av sina föräldrar, konstnärsparet Hans och Grete Billgren. Billgren arbetade inom genrer som grafik, akvarell, collage, fotografi, film och scenografi. Han var även författare och kulturskribent. Billgren var mycket mångfacetterad i sitt skapande och odlade i sitt konstnärskap relationen mellan konst och verklighet. Under 60-talet tog han steget från abstrakt expressionism till fotografisk realism. Så småningom blev hans målningar ett mellanting mellan det abstrakta och det fotorealistiska, vilket resulterade i romantiska landskap, där han undersökte förhållandet mellan ljuset och färgen. Formerna löstes upp och färgerna reducerades till en monokrom , enfärgad yta, som var rikt bearbetad och varierad. På slutet av 80-talet återgick han till den urbana miljöni stora stadslandskap, ofta målade ur ett högt perspektiv men med samma impressionistiska anslag som i hans landskapsmålningar. Billgrens inflytande på de senaste decenniernas konstliv är mycket stort. Billgren finns representerad på bland annat Musée National d'art Moderne Centre George Pompidou i Paris samt Moderna museet Stockholm.
Läs mer