"The Oracle"
Signerad Ylva Ogland och daterad 2007 a tergo. Duk 88 x 68 cm.
Fruit and Flower Deli, New York.
SPEGLING AV YLVA OGLAND
Ylva Oglands målning ”The Oracle” föreställer en oval spegel med stjärnor i ramen. En sådan spegel hängde hemma hos hennes mormor i Västerbotten när hon var liten och har gått i släkten sedan 1700-talet. Men det är inte av nostalgiska skäl som Ylva målar sin mormors spegel. I verkligheten liknar den inte spegeln på Oglands målningar, hon har istället avbildat sin minnesbild av släktens spegel. Målningens spegel reflekterar tomhet, något som en verklig spegel aldrig gör. I spegelvärlden bakom Oraklet lever Snöfrid, Oglands andliga alter ego, spegeln ifrån barndomen får representera ingången till konstnärens inre värld. Snöfrid är Oglands spegeltvilling och hon är central i hennes konstnärliga skapande, men också i hennes övriga liv. Dessutom spelar Snöfrid en stor roll för Galleriet Fruit and Flower Deli och dess verksamhet i New York där Snöfrid, förkroppsligad i målningen “The Oracle” har styrt galleriet fram tills nu. Besöket på Bukowskis är den första resa som "The Oracle" någonsin gjort utanför hemstaden New York. Det finns 12 snarlika målningar av Oraklet men auktionens målning är det första och ursprungliga Oraklet som Ogland målade, det var denna spegel som för första gången siade om hennes framtid. Alla andra orakelmålningar relaterar till detta verk och alla artiklar och texter som behandlar Oraklet refererar till just denna målning, även om det fysiska verket inte alltid finns med.
Spegeln och speglingar utgör grundbulten i Ylva Oglands konst. Hon arbetar ofta med olika medvetandenivåer och tidskeenden. Hon experimenterar med utställningsformer och bygger egna parallella världar. Att öppna dörrarna till ett annat medvetandestadium ser Ogland som en av konstens största utmaningar. Något som hon uppnår då hon hjälper Snöfrid att bli en del av den verkliga världen, bland annat genom olika installationer och performances.
Ylva Ogland slog igenom på allvar år 2009 och hennes konstnärskap kännetecknas av filosofiska och existentiella utflykter men också av en dos ogenerad narcissism. Den centrala delen i Oglands konstnärsskap består av en serie självporträtt som beskriver hennes resa från barn till vuxen kvinna. Skickligt utförda målningar i gråskala vars motiv visar frysta ögonblick ur konstnärens liv, alltifrån en sovande naken flicka till närbilder av hennes eget kön. Målningarna speglar och reflekterar varandra; i olika versioner av samma motiv, i inverterade avbildningar och i återkommande detaljer. Dessa virtuosa målningar kan kopplas till både konsthistoriens stora mästare och den undre världen i dagens samhälle. Ylva, skissar inte utan jobbar alltid direkt på duk med oljefärg och pensel, målar lager på lager. Under visa perioder är hon otroligt produktiv och det händer att en målning blir klar på några timmar. Andra perioder arbetar hon på en målning under lång tid, ändrar och lägger till, det kan gå flera år mellan tillfällena. Ogland har alltid varit intresserad av barocken och renässansens måleri, tidigare kunde hon ägna många timmar åt att kopiera kända motiv, numera har det klassiska stillebenmåleriet ersatts av minituöst avbildade uppställningar av vardagliga föremål ifrån bland annat heroinistens vardag. Oglands konst är en resa in i hennes privata sfär, generöst och gripande delar hon med sig av drömska fantasier och brutal verklighet. Ylva Ogland är en konstnär som lyckas beröra.
Konstnären Ylva Ogland var nominerad till DN:s kulturpris 2010. Motiveringen löd:
"Ylva Ogland är en klassisk målare, tekniskt virtuos och i dialog med konst- historiens stora mästare. Samtidigt står hon mitt i det samtida konstlivet, starkt närvarande i både sin generösa utställningspraktik och brännande personliga bildvärld. I Ylva Oglands magiska universum förtätas tid och rum."
TURNING REALITY INTO MYTHOLOGY
By Marcel Janco
Our reality is becoming more and more like fiction. Fictitious characters, pseudonyms and aliases are key siginfiers of our present moment. The practice of Ylva Ogland and her work The Oracle are connected to this reality, yet still remain deeply separated from it. What makes Ogland’s work unique is her use of mythology, or to be more precise, her attempt to turn reality into mythology – an act that perfectly suits her Scandinavian DNA and the obvious connection to the legend of Tor and Odin. The Oracle is a painting of a mirror that has been in Ogland’s family for more than four generations. The mirror was taken into great consideration by all of her ancestors, but there’s no doubt that in Ogland’s case, consideration is intertwined with representation, a central theme in her practice. Eventually, The Oracle became the leader of Fruit and Flower Deli, a project started in New York by Ogland’s husband Rodrigo Mallea Lira. In this position, The Oracle’s messages could only be accessed through the gallery’s website or through the keeper of The Oracle, namely Mallea Lira. Like the candle that burns in all Catholic churches, the depiction of the mirror was always present, even in a Flemish-like portable version, which was eventually displayed in art fair booths. The message emerging from these elements is that neither the Internet nor globalization will stop us from creating our own personal mythologies. In a field of art rooted in western, agnostic and capitalist attitudes, it is even more powerful to speak the dead language of myth, especially in a time in which having faith is taboo, even though we all believe a toilet signed “R. Mutt” is the most important artwork of the XX Century.
I mention Marcel Duchamp’s masterpiece because there is a fundamental connection between a specific moment of Duchamp’s practice and the work of Ylva Ogland. Whether fiction or mythology, Ogland’s paintings shows us that there is another possible reality lurking behind the mirror, one that we can only experience through representation. Ogland’s effect cannot be achieved through photography because the language of this medium is still too firmly rooted in functionality. When painting definitively lost the function of representing reality it became the perfect tool to represent the other reality, the one we imagine. This is why Duchamp painted Étant donnés (1946-1966) as his final major work, surprising an art world that believed he had given up art for chess 25 years earlier. The hole through which the viewer looks into Étant donnés is quite similar to the mirror represented in The Oracle. To make the connection even clearer, Ogland created a series of works and installations based on the concept of voyeurism using a peep-hole. Their biographical parallels are also interesting to note: Duchamp made Étant donnés after abandoning art for chess, whereas Ogland created The Oracle after quitting her artistic career to become a curator and the director of Tensta Konsthall in Stockholm. So what is the difference between Duchamp’s late work and Ogland’s Oracle? The radical difference is that while Étant donnés created a new reality, The Oracle reveals to us that the other reality is here, only a reflection. In other words, while Duchamp had the urge to create a parallel reality, Ogland is willing to let us discover through a mirror that fiction and reality are melted in the broth of representation. Nietzsche said: “No artist tolerates reality.” Ballard echoed him and he said: “The writer’s task is to invent the reality.” In this scenario fiction is no doubt the best form of reality.
Marcel Janco
Marcel Janco is an art writer and curator based in Turin and Cluj-Napoca, Transylvania. From June 2007 to June 2009, he worked as Associate Editor of UOVO magazine, where he curates “VIEW,” a section of the magazine in the form of an exhibition-on-paper. In 2009 he co-founded with Daria D. Pervain, Galeria Sabot, a contemporary art space in Cluj-Napoca, Transylvania, organizing “SABOT-AGE! Picture Maxxification, Cultural Digestion, and Populist Elitism in the Age of Masking Economy,” the very first appearance of the gallery in Rome during “START-UP” at ROMA – The Road of Contemporary Art. He has been recently appointed special correspondent of Archive Journal and he’s currently working on two essays: one devoted to the practice of Swedish painter Ylva Ogland, to be included in the forthcoming book about her work and one focused on collecting to be published in the next issue of Snöfrid magazine.