Sven X:et Erixson

Sven Erixson, X:et, föddes i Tumba 1899, ett pittoreskt och idylliskt nybyggarsamhälle som växt upp runt järnvägsstationen och med Stockholm på avstånd. Bebyggelsen i trä var oregelbunden och slumpvis tillkommen med kulörta glasverandor och tinnar och torn, lite som i Hagalund. Hans far, Alfred Eriksson öppnade en liten speceriaffär i ett stenhus på Bryggerivägen i Tumba. I övervåningen bodde familjen med sju barn som sköttes av modern Mathilda.

14 år gammal fick Sven börja som lärling hos målarmästaren Oscar Strömblad som också såg till att han kom in på Tekniska skolan för att lära sig ådrings- och marmoreringsmåleri. Examen tog Sven 1922-23 och kom därefter att så sakta söka sig mot ett friare måleri tillsammans med några andra entusiaster. 1924 företog han en resa tillsammans med sin vän Sven Hempel till Frankrike och Italien. Hans konstproduktion tar fart och en rad idag berömda naivistiska verk tillkommer i Florens och i Pesaro. 1925 var det dags för en offentlig utställning "Fri konst" i Göteborgs nya Konsthall tillsammans med konstnärerna Carl Alexanderson, Martin Emond och Rudolf Persson. Mottagandet blev ljummet och besvikelsen stor hos konstnärsvännerna, men året därpå utvidgades gruppen som tog namnet "Nio Unga". Gruppen fick ställa ut på Liljevalchs konsthall i Stockholm och nu blev kritiken mer entusiastisk och X:et fick beröm för ett flertal verk.

Sina främsta motiv på 1920-talet hämtade X:et från hemmiljön i Tumba. Med stark inlevelse lyckas han skildra det honom mest närstående, primitivt och naivt, men med en uppfriskande direkthet.
"Sommarnatt" målade Sven Erixson i början av sommaren 1926. Ett för tiden ovanligt monumentalt verk, men så är det också så mycket som han ville få med i motivet! Det är en ljummen junikväll, i bakgrunden dominerar det vita huset med det stora tornet där det låg ett konditori, till höger en romantiserad bild av barndomshemmet på Bryggerivägen. Terassen med moderns krukväxter sticker fram, trädgården och blomorna har fått tropisk karaktär och är minst sagt överdimensionerade. Det är lummigt och fullt med skuggiga undanskymda platser att uppsöka för de kärlekskranka. Enligt berättartraditionen i ägarens familj är det Svens tre bröder som fått vara modeller då de vänslas med varsin flicka. Cyklarna är hastigt lämnade på marken, viktigare saker är i görningen! Ett förtätat rosa ljus på himlen lyser upp händelserna i trädgården, det är en magisk och lycklig sommarnatt i Tumba 1926.
När målningen var klar tog Sven den med sig till Konstakademien, men blev refuserad! Bedrövad släpade han sig hem till sin konstnärsvän Rudolf Persson och beklagade sig uppgivet för Rudolfs hustru Vera som sa, "Men, jag tycker att den är fin!". "Ta den!", sa Sven. Sen gick han och hämtade en av Rudolfs målarpenslar och skrev "Till Vera från Sven", en dedikation som målningen fortfarande bär. I Rudolf och Veras hem stannade "Sommarnatt" med undantag för alla de utställningar som den lånats in till under hela 1900-talet. "Sommarnatt" hör utan tvekan till X:ets mest betydande konstverk från den sedan länge försvunna idylliska Tumba-miljön.