Sigrid Hjertén
"Lastångare i Stadsgården"
Signerad Hjertén. Utförd 1934. Pannå 75 x 100 cm.
Utställningar
Vandingsutställning, "Sigrid Hjertén, Sundsvalls Museum, 15 juni-8 september 1985, Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm, 20 september-27 oktober 1985, Vikingsbergs Konstmuseum, Helsingborg, 9 november-8 december 1985, Göteborgs Konstmuseum, 14 december 1985-2 februari 1986, kat nr 62, avbildad i färg, planch 62.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, "Sigrid Hjertén", 17 mars-28 maj, 1995, avbildad helsida i färg, planch 77 samt avbildad i förteckning sid 226.
Centre Culturel Suédois, Paris, "Sigrid Hjerén, 29 januari-29 mars 1998, kat nr 40, avbildad helsida i färg, sid 109.
Litteratur
Carl Palme, "Sigrid Hjertén", 1936, i förteckningen sid 42.
Övrig information
Hösten 1913 flyttade konstnärsparet Hjertén/Grünewald till en stor och rymlig ateljé med bostad, åtta trappor upp på Katarinavägen på Söder i Stockholm. Utsikten var hänförande över Stockholms ström och Stadsgårdskajens folkvimmel och myller av båtar och människor. Utsikten blev Sigrid och Isaacs främsta och mest älskade motiv under hela deras konstnärskap. Varje morgon hände något nytt, båtar flaggade från fjärran länder anlände, lastade av och gav sig iväg på nya uppdrag, hamnarbetarna avlöste varandra och ute på Stockholms ström var det en aldrig sinande ström av båttrafik. Vädret förändrades och gav därmed nya ljusscenarion. I samband med den Baltiska utställningen 1914 skrev en samtida recensent "Det är från sina ateljéer högt ovanför Stadsgården som dessa målare sitta och se snett på det vackra Stockholm. Snedteckningarna spela tydligen en stor roll i dessa målares dogmatik, de tjäna troligen ett stort konstnärligt syfte, men för övrigt synas mig dessa tavlor ha mycket stora förtjänster i färganslaget".
Sigrid Hjertén återvände på 1930-talet till motivsfären med utsikt över Stadsgården och lyftkranarna som fascinerade henne starkt. Särskilt de vyer som tillkom 1934 kännetecknas av kraftiga färger i gult och rött med en distinkt penselföring och en rörelseladdad komposition. "Lastångare i Stadsgården" intar en särställning genom sitt måleriska, upplösta måleri som lutar åt det impressionistiska. Den jugoslaviskt flaggade lastångarens svarta skrov i förgrunden kontrasterar skarpt mot allt det röda, diagonalerna skapar dynamik och motivets variation imponerar. Den stora röda lyftkranen i förgrunden sträcker sig högt över vattnet, upp i himlen och borta vid Skeppsbron trängs båtarna. Konstnärsvännen från Matisse-akademien Carl Palme betecknade målningarna från tiden runt 1934 såsom tillhöriga Hjerténs "fullödiga period", då hon hittat fram till något "eget". Med en bestämd och säker penselföring och en konsekvent undermålning preparerade Sigrid duken till en villig resonansbotten. Carl Palme pekade särskilt på stadsgårdsmotiven där hennes teknik att använda breda penseldrag och sedan applicera färgfläckar i olika kulör på större yta "skapade bländande och virilt mäktiga konstverk".
Formgivare
Hjertén, Sigrid (1885-1948),svensk målarinna. Tillhörde Matisse-akademin Henri Matisse men aldrig gruppen ”De Unga”, som var förbehållen män. 1911 gifte hon sig med Isaac Grünewald och tillsammans har de sonen, konstnären Ivàn Grünewald. Deras måleri har mycket gemensamt i form, färg och motiv, även ytmässigheten, linjerytmen och kombinationen av varma och kalla färger. Motiven är likartade, men Hjertén är lekfullare i kompositionen, använder mildare färger och markerar inte konturerna med samma kraft. På 1920-talet sedan familjen bosatt sig i Paris koncentrerades hennes motiv till franska stadsbilder, landskap och porträtt. Måleriet är engagerat och växlar mellan oro och harmoni, färgen får en mollton, är mer markant under 30-talet, då hennes typiska, intensiva gula färg dominerar. Hjertén måleri blir allt mer likt van Goghs. I de sista dukarna täcks ytan med sneda färgstreck ur vilka motivet växer fram. 1937 slutade hon måla, då hade sinnessjukdomen brutit ut och äktenskapet med Isaac upplösts.
Läs mer