Henri Laurens
"La Dormeuse"
Signerad HL och numrerad 1/6. Utförd 1943. Gjutarstämpel Cire Perdue C Valsuani. Mörkpatinerad brons. Längd 34, höjd 14 cm.
Proveniens
Inköpt 1952 på Galleri Samlaren, Stockholm.
Litteratur
Werner Hofmann, "The Sculpture of Henri Laurens", 1970, avbildad helsida kat nr 190.
Övrig information
Henri Laurens föddes i Paris 1885 och började skulptera redan som 13-åring. Han arbetade i en bygg- och dekorationsfirma där han förvärvade materialkunskap och tidigt utförde skulpturala dekorationsarbeten. På kvällarna studerade han modellteckning och lärde sig att översätta den tredimensionella formen till flyhänta teckningar i kol på papper. Den mänskliga formen, och speciellt kvinnan, kom också att bli hans skulpturala signum.
1902 bosatte han sig i Montmartre, konstnärskvarteren i Paris där det nya seklets vindar också tände förändring och nydaning bland konstnärerna. Laurens mötte tidigt Braque, de blev nära vänner och Laurens lät sig inspireras av dennes experimenterade med kubism. Laurens utvecklade ett starkt kubistiskt formspråk och utförde papperscollage och trä- och metallarbeten under 1910-talet. Ett av Laurens tidigaste och mest intressanta arbeten, uppbrutna i linjer och vinklar, från denna tid finns i Moderna museets samlingar i Stockholm (Clown, 1915). Laurens första separatutställning i Paris var 1918 hos Léonce Rosenberg, som han lärt känna via vännen Picasso. Därpå följde flera utställningar under 1920-talet, framför allt på Galerie Simon, som efter första världskriget nyöppnades av Daniel-Henry Kahnweiler efter dennes exil i Schweiz.
Det kubistiska språket gav under mitten av 1920-talet vika för ett mer arkaiskt och stramt uttryck. Den klassiskt kubistiska motivsfären med musikinstrument, fruktskålar, flaskor och glas ersattes av den kvinnliga figuren i olika positioner. I brons, terracotta och sten formade Laurens den stående, sittande och liggande kvinnan. Stilen blev organisk och mjukades upp alltmer, formen förtätades och Laurens fokuserade nästan uteslutande på kvinnan som motiv. Kring 1940-talets början nådde den mjuka organiska formen sin fulländning och sensualismen segrade över teorier och stilideal. ”La Dormeuse” är ett viktigt exempel på en skulptur från denna period.
Laurens konstnärskap introducerades tidigt iför den svenska konstpubliken. Redan 1938 anordnades en nordisk utställning i Stockholm, Oslo och Köpenhamn där verk av Laurens, Picasso, Matisse och Braque visades. Galleri Samlaren, som drevs av den driftiga Agnes Widlund, och Svensk-Franska konstgalleriet, där Gösta Ohlson härskade, anordnande flera utställningar med Laurens, både separat och tillsammans med de ovan nämnda konstnärskollegorna. Alberto Giacometti, kritiskt till konstkritiker och konstskribenter, skrev sällan om konst. Strax efter tillkomståret för ”La Dormeuse” hyllade dock Giacometti Laurens i en text och talade om dennes storhet och om hur Laurens skulpturer fungerade som tredimensionella skuggor av konstnärens andetag, tankar och beröring. I ”La Dormeuse” förkroppsligas Laurens sinnebild av kvinnan och hans strävan om den förtätade formen får evigt liv i bronsens rondör och styrka.
Formgivare
Henri Laurens föddes i Paris 1885 och började skulptera redan som 13-åring. Han arbetade i en bygg- och dekorationsfirma där han förvärvade materialkunskap och tidigt utförde skulpturala dekorationsarbeten. På kvällarna studerade han modellteckning och lärde sig att översätta den tredimensionella formen till flyhänta teckningar i kol på papper. Den mänskliga formen, och speciellt kvinnan, kom också att bli hans skulpturala signum. 1902 bosatte han sig i Montmartre, konstnärskvarteren i Paris, där det nya seklets vindar också tände förändring och nydaning bland konstnärerna. 1905 mötte han Marthe Duverger som han senare gifte sig med. Hon blev hans första modell som han skulpterade enligt klassiska ideal. Under denna tidiga period influerades han stilmässigt av Auguste Rodin, men då han mötte Georg Braque 1911 förändrades hans formspråk, de blev nära vänner och Laurens lät sig inspireras av Braques experimenterande med kubism. Laurens utvecklade ett starkt kubistiskt formspråk och utförde papperscollage och trä- och metallarbeten under 1910-talet. Ett av Laurens tidigaste och mest intressanta arbeten, uppbrutna i linjer och vinklar, från denna tid finns i Moderna museets samlingar i Stockholm (Clown, 1915).
Picasso var mycket entusiastisk över Laurens kubism och introducerade honom för Léonce Rosenberg som presenterade Laurens första separatutställning i Paris 1918. Rosenberg förvärvade ett flertal verk och kom att stötta Laurens under lång tid. Efter denna första utställning, som fick mycket bra kritik, följde många utställningar på 1920-talet, framför allt på det idag legendariska Galerie Simon som efter första världskriget nyöppnades av Daniel-Henry Kahnweiler efter hans exil i Schweiz. Flera av de utställda skulpturerna vid denna tid var influerade av Jacques Lipchitz och afrikansk skulptur, fast med kubistiska geometriska former. Laurens lyckades även införa naturen och utvecklade en organisk, kurvig stil som skapade abstrakta, rytmiska figurer, främst nakna poetiska och starka kvinnor. I brons, terrakotta och sten formade Laurens den stående, sittande och liggande kvinnan. Stilen mjukades med åren upp alltmer och formerna förtätades.