Avbildad i färg i artikel om Liljevalchs Konsthalls utställning "Gan 1884-1965" i "På stan", den 6 april 1984.

De olympiska spelen i Paris sommaren 1924 inspirerade GAN till ett av hans största arbeten under parisåren 1920-25, målningen "Olympiad" ("Spjutkastaren"), som sextio år senare fick äran att pryda affischen och katalogomslaget till GANs 100-årsutställning i Liljevalchs respektive Malmö konsthall (målningen tillhör Kulturen i Lund). Efter återkomsten till Lund 1925 återkommer idrottsmotiven då och då i hans måleri, t.ex. i "Fotbollsspelare" (1926) och i det dynamiska boxningsmotivet "Knockout" (1927) och även senare i målningar som "Skidlöpare" (1935), "Rugby" (1936) och "Ishockeymålvakt" (1942).

Ursprunget till GANs fascination för idrottsmän och atleter går tillbaka till tiden i Berlin 1913-14 och därefter. I katalogen till GAN-utställningen på Mjellby konstmuseum i Halmstad 2002 skriver Jan Torsten Ahlstrand: ”Efter hemkomsten till Lund i augusti 1914 hyrde GAN ett rum vid Idrottsgatan på Väster, nära Idrottsplatsen, där han kunde göra studier av muskulösa unga män i rörelse. Han inspirerades till några futuristiskt betonade målningar av idrottsmän, en höjdhoppare, en kulstötare och några fotbollsspelare […] GAN tilltalades särskilt av hårda och kampfyllda sporter som fotboll, boxning och rugby och såg i dem en symbol för kampen om tillvaron. Bland hans litterära favoriter fanns Jack London, vars socialdarwinistiskt och nietzscheanskt färgade romankonst hade gjort ett starkt intryck på honom.”

GANs intresse för idrotten var flerbottnat. Idrotten var för hundra år sedan ett nytt och vitalistiskt samhällsfenomen, som blev en del av det framväxande moderna samhället. GAN med sitt alerta inresse för det som låg i tiden blev en av de första konstnärerna i Europa att måla idrottsmän i modernistisk stil. Men idrotten blev för GAN mer än en modernitetssymbol: studierna och målningarna av atletiska idrottsmän röjer också ett förtäckt homoerotiskt intresse. Den fria idrotten och de flesta andra sporter vid denna tid var alltjämt en rent maskulin angelägenhet och GAN hade en stark dragning till atletiska unga män.

Målningen "Badande (Sommarkväll)" är ett ypperligt exempel på GANs idrottsbilder efter mitten av 1920-talet med de två muskulösa männen, som just springer ut i de skummande havsvågorna. De kubistiskt fragmenterade och futuristiskt rörelsefyllda formerna i idrottsbilderna från 1910-talet har nu förvandlats till hela figurer, som liksom ”frusits” i sitt maximala rörelseögonblick. Rörelsen får därmed en permanent, förblivande karaktär, som uttrycker själva idén rörelse starkare än en momentan skildring. Målningen visar också hur GAN håller fast vid vissa motivkretsar, i det här fallet idrotten, men i en ständig strävan att gå vidare och förnya densamma.

Sista ordet ges, emellertid, till GANs vän och konstnärskollega Erik Olson vilken skrev följande i ett brev till sin bror Axel 20 juli 1930: "Jag måste säga, och detta med glädje, att det i Göstas produktion finns riktiga pärlor - särskilt idrottstavlorna och folkvisorna. 1924 - 1927 är en god epok av Gösta".