SKRIVBORD MED UPPSATS, av hovschatullmakare Hindrich von Hachten (ej signerat) 1693. Barock. Beställt till kronprins Karl (XII).

Karl XII:s skrivbord

Auktionens skrivbord kan, tack vare sin datering i mars 1693, nyckelskyltar med kungligt monogram samt bevarade hovstatsräkenskaper, knytas till en beställning som gjordes samma år för prins Karl (sedermera Karl XII).
Hovets räkning från den 24 mars 1693 beskriver ett skrivbord med uppsats till H. K. H. Prins Carl, fanerat med valnöt med lådor in- och utvändigt, och med förgyllda mässingsbeslag. Betalningen kvitteras av Hindrich von Hachten och verifieras av Nils Gyldenstolpe. I verifikationen noteras att Kongl. Hofkassan betalat till Schatullmakaren Hindrich von Hachten 100 daler silvermynt för skrivbordet som han gjort till hans Kongl Höghet Prins Carls behov, vilket Kongl. Rådet och guvernören greven Nils Gyldenstolpe verifierat…Stockholm d. 15 April 1693 samt Johan Gabriel Stenbock.
Nils Gyldenstople (1642-1709) var kungligt råd, kansliråd samt prins Karls (sedermera Karl XII:s) guvernör 1690. Han var även en av medlemmarna i Karl XII:s förmyndarstyrelse 1697.
Johan Gabriel Stenbock (1640-1705) innehade många uppdrag under sin långa karriär med början hos drottning Kristina som kammarpage 1652, guvernör över änkedrottning Hedvid Eleonoras livgeding 1664 och riksråd 1668.

Hovschatullmakare Hindrich von Hachten

Möbler från 1600-talet som kan knytas till en känd snickare är ytterst sällsynt. Under senare tid har två andra skrivbord av hovschatullmakaren Hindrich von Hachten dokumenterats. Det äldsta kända är det från 1683 som han utförde åt riksänkedrottning Hedvig Eleonora på slottet Tre Kronor. Det andra är daterat 1690. Auktionens skrivbord har stora likheter med dessa skrivbord vad det gäller material, form och inläggningar i fält och linjer. Alla tre är fanerade med valnöt, prydda med förgyllda mässingsbeslag samt uppbyggda med en uppsats och utrymme för knäna med omgivande lådor och skåpdörr. Hindrich von Hachten var verksam till sin död den 3 maj 1694.

Hindrich von Hachtens bouppteckning

Tack vare den bevarade bouppteckningen i Stockholms stadsarkiv från den 8 maj 1694 kan mycket information utläsas om en snickarverkstad från 1600-talets slut. Arvingar var brodern och arrendatorn Petter von Hachten i Hamburg, samt avlidna systrars barn. Hindrich von Hachtens fasta egendom bestod av ett stenhus och tomt på Norrmalm i Stenhuggaregränden. I hans verkstad fanns kvarlämnade arbeten, material och verktyg som avspeglar dåtidens möbelkonst och materialanvändning. Där nämns bl.a. ett ofärdigt ekschatull, ett dito mindre inlagt med Florentinerstenar, ett spegelglas, brickor till två brädspel, några stycken sköldpaddsskivor uti en låda, ett klockfoder, ett ekschatull, ett litet bord av valnöt, en bordsskiva av päronträ, fyra svarta pelare, en inlagd skiva, tre mangelstockar och ett bord av olivträ. I trälagret fanns ebenholts, sandelträ, valnöt, ek, sockerkist, björk och apel. Bland verktygen värderades 65 hyvlar, 25 järn, 47 filar, 10 sågar, åtta borrar, en yxa, fem vinkelmått, 14 tvingar, fyra hammare, en slipsten samt sex hyvelbänkar. I verkstaden fanns även ett schatull beställt av greve Bengt Oxenstierna, ett schatull till Fru Märta Berents samt två sängar till kungliga hovet. Han hade fodringar hos kungliga hovet, Axel Julius de la Gardie, Voigt Enroth, Tolle Barÿ, och inspektorskan på Carlberg fru Klotz. Hindrich von Hachtens litteratur bestod av en bibel, en handbok, Casper Neumans bönebok, en psalmbok, en rese- och handbok samt en bok med titeln Doctor Möllers Liebes Kuss.

Karl XII:s barndom

Vid sex års ålder skildes prins Karl (XII) från sin moder och fick en egen våning och hovstat med manlig betjäning på Stockholms slott. Den 2 januari 1689 noterade kungen att prins Karl sov i sina egna rum. Enligt dåtidens syn på en människas utveckling lämnade man barndomen ”Infantia” vid sju års ålder för att i stället övergå i ungdom ”Puerita”. Samtidigt skrev kungen instruktioner för prinsens fostran och undervisning, och Erik Lindschöld utsågs till prinsens guvernör. Redan när prinsen var fyra år hade han fått sin första lärare, Andreas Nordenhielm, som var professor i retorik. 1690 utsågs Nils Gyldenstolpe till prinsens guvernör. Då skrivbordet levererades våren 1693 befann sig den kungliga familjen på Karlbergs slott, där drottning Ulrika Eleonora låg sjuk. Redan 1686/87 införskaffades Karlbergs slott till drottningen för att hon skulle kurera sin vacklande hälsa med motion och miljöombyte enligt läkarnas inrådan. Våren 1693 blev hennes hälsa allt sämre och kungen flyttade ut till Karlbergs slott för att vara i hennes närhet. Även regeringskansliet förlades tillfälligt på Karlbergs slott, där drottningen dog den 26 juli samma år. Om skrivbordet har stått i prinsens egen våning på Stockholms slott eller möjligen på Karlbergs slott har tyvärr inte kunnat bestämmas. Som så många andra möbler av de karolinska kungarna var de omärkta till skillnad från riksänkedrottningen Hedvig Eleonoras, som hade en egen hovstat och markerade sina tillhörigheter genom uppmärkning för att skilja de från kungens egendom.