Carl Fredrik Hill

Katalognumret, vilket är utfört i Bois-le-Roi under våren/försommaren 1877, kan med fog anses vara en av Carl Fredrik Hills viktigaste landskapsmålningar. I Nationalmuseums utställningskatalog ”Carl Fredrik Hill” (1 oktober 1999 – 16 januari 2000) ger, professorn i konstvetenskap vid Lunds universitet, Sten Åke Nilsson följande bakgrund till målningens tillkomst: ”I mars lämnar Hill in två tavlor till Salongsjuryn och vänder sedan staden ryggen innan den börjar ’vårstinka’. I början av april får han reda på att hans målningar refuserats. Han bor då i Bois-le-Roi, en liten plats sydöst om Paris, där Seine kröker. På andra sidan ligger Chartrettes med sina gröna höjder. Det är förvånande, att Hill i nederlagets stund kan prestera så många och fullödiga arbeten som denna vår. När han firar sin födelsedag den 31 maj har han redan avverkat ’ett dussintal blommande landskap’; här är det inte tidvattnet som satt gränserna utan den korta blomningen. Han har också lagt grunden för de storartade utsikterna från Chartrettes. ’Villa vid Seine’ koncipieras nu liksom den lika välkända serien av målningar, som kallas ’Trädet och flodkröken’; dessa har sin blickpunkt strax ovanför villan. Närbilderna av fruktträden, som verkligen känns nära och djupt personliga, balanseras av de vida utsikterna över Seine, som i stället syftar mot det objektiva och allmängiltiga”.

Katalognumret ingår i det ”dussintal blommande landskap” vilka Sten Åke Nilsson refererar till ovan och har tidigare ställts ut under olika, om än snarlika, namn. Sedan fil. dr Adolf Anderberg publicerat, vad som sedan dess kommit att betraktas som standardverket om konstnären, ”Carl Hill. Hans liv och hans konst”, 1951 har katalognumret generellt omnämnts som ”Det blommande fruktträdet I”. De tidigare varierande titlarna vilka åtföljt verket belyser en problematik avseende Carl Fredrik Hills måleri. Konstnären gav nämligen i regel sällan någon egen ”officiell” titel på sina landskapsmålningar från Frankrike. I den mån, mer eller mindre, officiella titlar kommit i bruk i utställningssammanhang samt litteraturhänvisningar har dessa påfallande ofta nedtecknats av utomstående konsthistoriker. Ny forskning, baserad på ett flertal års arbete, talar nu för att katalognumret snarare är att betrakta som det tredje motivet i den s.k. sviten med ”blommande fruktträd” från Bois-le-Roi. De två motiv vilka, enligt detta resonemang, skulle ha föregått katalognumret är i så fall dels en målning i Nationalmusei samlingar samt dels ytterligare en i privat ägo. Katalognumret är, emellertid, det första motivet i sviten vilket signerades av konstnären vilket skulle kunna tyda på att det var först i och med färdigställandet av katalognumret som Hill kände sig ha nått det eftersträvade resultatet.

Oavsett hur man ställer sig till den eventuella numreringen av de snarlika målningarna kan man konstatera att de tillsammans utgör en viktig svit där konstnären fokuserar på den franska landsbygdens skira vårblomning. Att i ett flertal dukar avbilda samma motiv var något som Hill redan året innan ägnat sig åt i den märkvärdiga sviten ”Flodlandskap”, vilken utfördes i Champagne 1876. Kulmen i denna fokusering på landskapssviter nås, samma år som de blommande fruktträden, när Hill återkommande avbildar Seine i serien ”Trädet och flodkröken”. Den berömda ”flodkröken” är närvarande även i katalognumret om än till stora delar skymd av trädkronans vita, i rosa toner skiftande, blomning. Sambandet mellan dessa oerhört viktiga sviter förtydligas vid en närmare granskning av den år 1877 utförda målningen ”Landskap med fruktträd” där konstnären tillämpat sig av ett något mer distanserat perspektiv där floden i bakgrunden därigenom får en mer framträdande placering i kompositionen.

Katalognumret präglas, liksom merparten av Hills landskap, av konstnärens påtagliga känsla för ljus och atmosfär. Trädets betydelse för kompositionen har berörts av Karin Sidén, forskningschef vid Nationalmuseum: ”Trädet som motiv, dess olika skepnader och uttryck, varierade Hill på många olika sätt alltifrån ungdomen. Man kan påminna sig målningarna från Frankrike med de överdådigt blommande fruktträden vid Bois-le-Roi, de höga popplarna utefter Seines stränder eller de skira trädens grönska i Champagne. Även under sjukdomstiden skildrade han olika slags träd –granar, pilträd, palmer, fruktträd i grottor, ihopslingrade träd eller kullvräkta träd med sönderslitna rötter i brusande vattenfall”. Tidigare under konstnärskapet hade Hills träd en tydlig prägel av Corots gestaltning av samma motiv. Katalognumrets återgivning präglas dock i större utsträckning av impressionismens gestaltningsprinciper. Hills palett ljusnade också, som bekant, markant under våren/försommaren 1876, vilket märks i ett antal motiv från Champagne samt, kanske framförallt, Montigny.

Hills levnadstecknare Adolf Anderberg har kallat motivet en ”kärleksförklaring inför all denna blommande och doftande rikedom” samt nedtecknat följande beskrivning: ”Fruktträdens vita blomkronor flyter aldrig samman med den vita molnväggen. Den på avstånd helt vita blomsterskruden åstadkommes dock genom ett flimmer av färgnyanser i diskreta rosa-toucher, men även isättningar av blått och grönt spelar med i detta med osviklig säkerhet uppbyggda färgschema. Allt är tillkommet som i ett lyckorus. Hill visar sig ha upptäckt valörmåleriets djupast förborgade hemligheter och laborerar med dem efter behag”.

Katalognumret tillhör de målningar som utgör kulmen på Hills enastående produktion i Frankrike. Tillkommen under våren/försommaren 1877 är målningen utförd mindre än ett år innan Hill omhändertas på Dr Blanches klinik i Passy. Kompositionen, baserad på det franska friluftsmåleriets realism, har här kombinerats med impressionismens landvinningar. Intressant att nämna i sammanhanget är att Pissarro våren 1877 också avbildar blommande fruktträd. Hills komposition bör dock inte ses som ett uttryck för den ena eller andra riktningen utan som en högst personlig syntes, vilket avslutningsvis poängterats av Torsten Gunnarsson: ”Viktigare är dock slutligen att skillnaderna mellan Hill och de franska konstnärerna är minst lika påfallande som likheterna. Hill är och förblir trots alla jämförelser en av den svenska konstens mest särpräglade och djupt personliga gestalter, vars konst aldrig kommer att låta sig förklaras som summan av de mottagna intrycken”.

Bukowskis ber att få framföra ett tack till, professor emeritus i konstvetenskap vid Lunds universitet, Sten Åke Nilsson för värdefulla synpunkter i samband med katalogiseringen av verket.