Pehr Hilleström
För konditionsrapport kontakta specialist
"Kongl. Slottet åt Logården"
Signerad Pehr Hilleström. Utförd år 1796. Duk 60 x 89 cm. Förgylld och bronserad ram från 1800-talets första hälft.
Tilläggslista
Enligt Gerda Cederblom, "Pehr Hilleström som kulturskildrare", 1929 skall målningen vara signerad men det är den inte.
Proveniens
Tidigare i professor Robert Fries samlingar, Bergielund, Stockholm, därefter i arv.
Litteratur
Solfrid Söderlind red, "Kongl. Museum-rum för ideal och bildning", Årsbok för statens konstmuseer 39, 1993, avbildad sid 66, omnämnd sid 65ff.(med felaktiga mått)
Gerda Cederblom, "Pehr Hilleström som kulturskildrare", vol II, 1929, avbildad och beskriven bild 39. (med felaktiga mått)
Upptagen i konstnärens egenhändiga förteckning, kat nr 795. ("Kongl. Slottet åt Logården")
Övrig information
Det berättas att Pehr Hilleströms lyckligaste period i livet var under Gustav III:s tid. Kungen lämnade inte hans talang obemärkt; 1776 utnämndes Hilleström till kunglig hovmålare och från 1777 verkade han som biträdande professor vid Konstakademien. Gustav III besökte och uppmuntrade honom ofta med beröm och gav honom flera motiv att måla bl.a. från Kungliga slottet i Stockholm.
I egenskap av hovmålare fortsatte Hilleström sina kungliga ceremonibilder även efter Gustav III:s död 1792. Främst av dessa är några konsthistoriskt sett värdefulla motiv bl a en serie noggrant målade tavlor föreställande Nationalmuseum i sin tidigaste skepnad, det Kongliga museum som öppnades 1794 i slottets nordöstra flygel utmed Logården.
I denna målning, försedd med hovfolk och kungen själv i mittpunkt, låter Pehr Hilleström Logården och det nya museet utgöra det centrala blickfånget i bilden. Det ökade intresset för antiken efter "återupptäckten" av Pompeji och Herculaneum på 1730–talet ledde till utgrävningar också i trakterna omkring Rom. Dessa områden blev ett eldorado för skattletare. Främst sökte man efter skulpturer och olika arkitekturfragment, som var väl efterfrågade föremål i konsthandeln. De höga värden som var förknippade med de antika konstföremålen gjorde att utgrävningarna var en angelägenhet enkom för kungligheter och adel runt om i Europa. Från Sverige reste Gustav III 1783 med sikte inställt på Italien och Rom. På nyårsdagen 1784 lät ingen mindre än påven själv, Pius VI, visa runt Gustav III i den nyligen iordningställda samlingen av antika skulpturer i Vatikanen. Besöket i Vatikanmuseet bidrog till att inspirera Gustav III:s inköp av antika statyer och sedermera till deras uppställning i Antikmuseum på Stockholms slott.
Sedan Gustav III den 29 mars 1792 avlidit till följd av attentatet på maskeradbalen övergick samlingarna till svenska staten. Det dröjde bara några månader innan Karl XIII tillsammans med regeringen beslöt att inrätta ett särskilt museum för den döde kungens antikviteter, som ett minne "för det skydd han i livstiden ägnat konsterna". I oktober 1794 stod Kongl. Museum klart att öppnas och trots namnet var det ett av de första allmänna konstmuseerna i världen. Museet inhystes i slottets nordöstra flygel och hade ingång från Logården, slottets trädgårdsanläggning. Namnet Logården kommer från att man tidigare höll vilda djur i trädgården, vargar, lodjur, rävar och även lejon.
Gradvis som konstsamlingen växte blev det alltmer påtagligt att utrymmena i slottet inte räckte till. Riksdagen anslog 1850 om pengar till en ny museibyggnad. När Nationalmuseum invigdes 1866 flyttades konstsamlingarna från slottet till den nya byggnaden på Blasieholmen. Gustav III:s antika skulpturer återfick dock så småningom sin ursprungliga plats på slottet, när Antikmuseum invigdes 1958.
Formgivare
Pehr Hilleström inledde sin konstnärliga utbildning i Stockholm hos tapetmästaren Johan Philip Korn och i Guillaume Taravals Kongl. Ritarakademi. Genom slottsarkitekten Carl Hårlemans förmedling, blev Hilleström 1747 vävarlärling på Kungliga slottet hos den franske hautelissevävaren Louis Pierre Duru samt tecknarlärling hos Jean Eric Rehn. För att fördjupa sig i hautelissetekniken reste han 1757 till Paris och arbetade under ett år i François Bouchers ateljé. Hos denne, den franska rokokons främste skildrare, fick han även utbildning i måleri och lärde sig mästarens målarteknik med de tunna färgskikten. I Paris fick han även kvällsundervisning vid Académie des Beaux-Arts under ledning av Chardin. Vid sin återkomst till Stockholm arbetade Hilleström som vävare på Kungliga slottet, men från 1773 ägnade han sig alltmer åt stafflimåleriet. 1776 utnämndes han till kunglig hovmålare, 1794 till professor vid Konstakademien och 1810 blev han dess direktör.
Hilleström är unik inom det svenska måleriet i sitt intresse för interiörbilder med artificiell ljusskensbelysning och utförde i mitten och i slutet av 1780-talet en serie av dessa målningar, vilka har stora likheter med verk utförda av den holländske 1600-talsmästaren Godfried Schalken och av den engelske samtida konstnärskollegan Joseph Wright of Derby, som båda är kända för sina kraftiga klärobskyrer med eldskenseffekter. Han målade ett flertal scener ur operan Operan Gustav Wasa som skrevs av Johan Henrik Kjellgren efter Gustav III:s manus, musiken skrevs av Johan Gottlieb Naumann, dekoren och dräkterna ritade Louis Jean Desprez. Operanuppfördes första gången på Kungliga Teatern den 19/1 1786.
Som allmogeskildrare var Hilleström en pionjär som återgav midsommarlekar och skördefester långt före det sena 1800-talets nyvaknade intresse för folklore. På sina resor genom Sverige avbildade han allmogen i sina sockendräkter och la ner stor tid på att återge alla detaljer korrekt. Han målade av varvsmiljöer, landskap och smedjor vilka ger oss en stor historisk kunskap om denna tid.
Pehr Hilleströms konstnärliga livsverk är imponerande stort i antal och har en enorm bredd i motivval. Alla samhällsklasser avbildades i hans genremåleri och hans rika produktion omfattar såväl stadsbilder, stilleben, porträtt, kungliga karusellspel eller som i det aktuella katalognumret historiemåleri.