Alexander Roslin
För konditionsrapport kontakta specialist
"Marie Emilie Boucher" (född 1740, gift Cuivilliers 1779)
Signerad le Chev: Roslin och daterad 1779. Uppfodrad duk 80 x 64,5 cm. Samtida rikt snidad, förgylld och bronserad ram.
Proveniens
Tidigare i Jacques Kugels samlingar, Paris.
Försåld av Knut Martin, Gustavianska Konsthandeln, Stockholm, till bergsingenjör Carl J Kjellberg, Nyköping 1951, därefter i arv.
Utställningar
Musée Carnavalet, Paris, "Exposition la Suède et Paris", 1947, kat nr 648. (Som okänd dam).
Malmö museum, "Alexander Roslin 1719-1793" - verk ur offentliga och privata samlingar, 1962, kat nr 61.
Nationalmuseum, Stockholm, "Alexander Roslin", 27 sep 2007 - 13 jan 2008, kat nr 13, avbildad pl 183.
Litteratur
Gunnar W Lundberg, "Den svenska utställningen i Versailles", i Konsthistorisk tidskrift XVI, 1947, avbildad pl 23.
Svenska Dagbladet, 7 juli 1951, "Roslinmålning till Sverige", avbildad.
Gunnar W Lundberg, "Roslin - liv och verk", 1957, vol II, kat nr 514, avbildad helsida pl 146.
Magnus Olausson m fl, "Alexander Roslin", (Nationalmusei utställningskatalog nr 652), 2007, kat nr 13, avbildad helsida i färg pl 183.
Övrig information
Vid Alexander Roslins ankomst till Paris 1752 upplevde man en idé- och stilhistorisk brytningstid mellan rokoko och klassicism. I Paris dominerades rokokon fortfarande av den stora franska mästaren François Boucher och hans ateljé. Roslin övergav den italienska senbarocka traditionen som han tidigare anammat för att stifta bekantskap med den franska esprin och den begynnande klassicismen. Roslin visade sig lyhörd för de nya signalerna. Kort efter att först ha lockats av rokokons behagfulla uttryck försakade han det snart för en klar, lugn och stabil disposition och blandade dess glätta människouppfattning med en mer orädd och realistisk människosyn. Roslin var förutom en utsökt porträttör och en oöverträffad stoffmålare, också en insmickrande människokännare och bevisligen så skicklig att han lyckades vinna Bouchers vänskap och aktning. Bouchers uppskattning av svensken var omtalad och det har sagts att Roslin skulle ha anlitats av Boucher för att utföra stoffmåleriet i den senares porträtt av Madame de Pompadour. Som en del i en förtroendeskapande utveckling målade Roslin flera porträtt av sin väns käraste familjemedlemmar. I auktionens porträtt ser vi Bouchers andra dotter Marie Emilie Boucher född 1740, porträtterad av Roslin 1779. Vid tidpunkten för porträttets tillkomst var Marie Emilie gift Cuivilliers, vilket också gör sig gällande av kuvertet i hennes hand som är adresserat till maken. Marie Emilie Boucher var tidigare gift med miniatyr- och gouachemålaren Pierre Antoine Baudouin, för övrigt Madame de Pompadours favoritmålare. När Baudouin dog 1769 gifte Marie Emilie om sig med den skicklige och spirituelle statssekreteraren Charles Étienne Gabriel Cuvillier. Roslin ”le Suédois” hör till de mest framgångsrika svenskarna genom tiderna. Vid mitten av 1700-talet hade han etablerade sig som en av sin samtids yppersta porträttmålare. Vid sin död 1793 var Roslin en av de rikaste konstnärerna i Paris.
Formgivare
Redan efter skolstudierna i Skåne fick Alexander Roslin sin första undervisning i teckning av amiralitetskaptenen Lars Ehrenbill i Karlskrona, dit familjen hade flyttat 1729. Även om det ursprungliga syftet med undervisningen var att Roslin skulle kunna försörja sig som fartygstecknare blev hans konstnärliga begåvning tidigt uppenbar för läraren. Roslin skickades på Ehrenbills inrådan till Stockholm, för att utbildas till porträttmålare. Han kom till huvudstaden 1736 och fick plats som lärling hos hovmålaren Georg Engelhardt Schröder. I Stockholm hade konstlivet vid denna tid levt upp i samband med bygget av det nya slottet, som lockade dit framstående målare och hantverkare från Europa. Efter tre år som lärling kunde Roslin börja ta emot egna beställningar, och kort därefter lämnade han Stockholm för att resa ut i Europa. Efter en rad uppehåll på vägen kom han slutligen till Paris 1752. Då hade han arbetat vid flera kungliga hov och hunnit utföra en mängd porträtt. Ankomsten i Paris förebådade en lyckad karriär, för med sig hade Roslin ett ytterst betydelsefullt rekommendationsbrev från hertiginnan av Parma ställt till hennes systrar Medames de France – den franske kungens döttrar. Snart fick den svenske porträttören de eftertraktade uppdragen att måla såväl kungligheterna som deras högt uppsatta funktionärer. Redan 1753, året efter ankomsten till Paris, blev Roslin invald i den franska konstakademin och hade etablerat sig som en av de stora konstnärliga begåvningarna i staden. Mot slutet av 1750-talet var han en av de mest efterfrågade porträttörerna.
Läs mer