Jakob Björck, tillskriven

Ett identiskt porträtt finns registrerat på Svenska porträttarkivet såsom utfört av Jakob Björk efter en målning av Jonas Forsslund (1754-1809).

Här ser vi den unge hertig Karl iklädd harnesk och serafimerordens blå band och kors. Hertig Karl, sedermera Karl XIII, var sextio år när han efterträdde brorsonen Gustav IV Adolf på den svenska tronen 1809.

Han föddes i Kungshuset, dvs. i Wrangelska palatset i Stockholm 1748 som
andra barnet till Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika. Redan som barn hamnade han i skymundan, inte minst av sin mor som strax efter sonens födelse lär ha yttrat att dumheten syntes på honom. Lovisa Ulrika riktade istället av sin uppmärksamhet och kärlek mot den två år äldre, begåvade och livfulle kronprinsen Gustav III, och mot den yngste sonen Fredrik Adolf. Följden blev att hertig Karls förtroende för familjen utföll måttlig, istället kom han att bokstavligen dyrka vänskapen och ställde höga krav på ömsesidig respekt och förståelse. Hertigen började även attraheras av mysticism och genom umgänget i kamratkretsen kom han i kontakt med Svenska Frimurare Orden. Hans engagemang i ordenssällskapet gjorde honom till Stormästare och för eftervärlden har den obeslutsamme Karl främst blivit känd som en hängiven frimurare. Han skapade det svenska systemet som består av Johannesgraderna, Andreasfrimureriet och de tre tempelriddargraderna. Han bearbetade noggrant

varje ritual och utformade det så kallade det svenska systemet om används än idag inom Svenska Frimurare Orden. Hertig Karl levde i en tid som vurmade för det ockulta och spirituella. Han deltog i seanser, bland annat i Kärnbo kyrkoruin vid Gripsholms slott och i Lovö kyrka. Charlatanen Henrik Gustaf Ulfvenklou intalade hertig Karl att köpa ett hus vid Österlånggatan 24 i Stockholm där det påstods att dominikanmunkar gömt en skatt i källaren. Men hjälp av »magisk rökning« och andra ritualer försökte Karl och hans frimurarbröder intensivt i flera månader frammana den förtrollade prinsessa som påstods ruva på skatten. Vissa menar också att Ulfvenklou förstärkte misstron mellan bröderna hertig Karl och Gustav III och att mordet på Gustav III i mars 1792 kan ha planrats i samvaron bland frimurare.

Huruvida hertig Karl var inblandad attentatet eller ej har man aldrig kunnat red ut, men efter
kungens död lät han riva itu listan på misstänkta sammansvurna och även samtiden förvånades över så många inblandade deras milda straff. Efter kungens död blev hertig Karl regent med full kunglig myndighet under Gustav IV Adolfs omyndighet. Ett av hans karaktärsdrag genom livet var vankelmod, men efter attentatet mot Gustav III agerade Karl både snabbt och målmedvetet. Som ledare av Gustav IV Adolfs förmyndarregering kallade han fort in nya rådgivare samtidigt som han stötte bort gustavianerna.

När Gustav IV Adolf till följd av katastrofal utrikespolitik avsattes 1809 var goda råd dyra för kuppmakarna. Man var tvungen att ge den nya regeringen någon sorts kunglig legitimitet, men sist av allt ville man välja den avsatte kungens son som tronföljare. Istället föll lotten på den något
ålderstigne hertig Karl, men dennes kungamakt blev dock aldrig mer än en ren formalitet. Däremot blev frågan om Karl XIII:s tronföljare omedelbart en viktig fråga eftersom han var gammal och hans äktenskap var barnlöst. Man löste problemet med att låta Karl XIII adoptera en ny kronprins. Först adopterades Karl August av Schleswig-Holstein-Sønderborg-Augustenborg, men han dog plötsligt och oväntat. Genom en insats från greve Carl Otto Mörner, som varit i Frankrike inkallade man slutligen istället Jean Baptiste Bernadotte som ny kronprins. Karl XIII kom mycket väl överens med sin nye adoptivson och genom hans driftighet blev Karl XIII år 1814 den förste svenskfödde kung sedan tidigt 1400-tal även kung av Norge. Karl XIII dog den 5 februari 1818 i Stockholm och ligger begravd i
Riddarholmskyrkan.